Varför måste jag som inte ens sitter i presidiet använda ordförandebloggen för att berätta om en av förbundsstyrelsens utredningar? Svaret är ganska okomplicerat: för att det helt enkelt inte finns något annat sätt.

Vi har idag väldigt begränsade möjligheter för intern kommunikation inom Förbundet Unga Forskare. Och det gör mig naturligtvis mycket glad, för det innebär att det finns ett behov för den utredning av intern kommunikation som förbundsstyrelsen beställt.

Under utredningen har vi gjort ett försök att kartlägga förbundets kommunikationsvägar. Resultaten är skrämmande, för att mycket inte fungerar, men också hoppfulla, för att det som inte fungerar är av sådan art att det går att rätta till.

Under utredningsarbetet kommer jag på mig själv med att tänka: tänk om vi kunde skapa de strukturer, institutioner och kommunikationsarenor som behövs för att alla som vill ska kunna ta del i det som händer i förbundet just nu. För att alla som vill ska kunna skaffa sig de kontakterna de behöver för sin verksamhet. För att alla som vill ska kunna uttrycka sin åsikt i alla frågor. Tänk så många bra idéer som skulle utvecklas i den miljön. Det vore fantastiskt.

Som en del i utredningen testade förbundsstyrelsen för första gången att göra en påverkansenkät. I den behandlades Jämställdhet och Mångfald, Intern Kommunikation och Unga Forskares strategi. Resultatet i enkäten ligger till grund för diskussionerna som förs i utredningsgrupperna. Och begrunda nu för ett ögonblick hur mycket bättre utredningarna borde kunna bli när alla aktiva får lägga grunden till dem. Inom utredningen för intern kommunikation håller vi bland annat på att utvärdera om påverkansenkäten är en bra modell för att samla in åsikter. Med andra ord funderar vi på om vi ska rekommendera kommande förbundsstyrelser att upprätthålla den, eller att slopa den. Gör den det vi vill att den ska göra?

Jag ser med stor spänning fram emot att använda kommunikation för att öppna upp portarna för all den potential som gror i förbundet. Ännu har utredningsgruppen dock inte tänkt klart kring hur alla åsikter ska användas för att skapa bästa möjliga framtid för förbundets interna kommunikation. Det går därför inte att säga något konkret om framtiden i detta ögonblick. Men jag är övertygad om att många av de problem som vi ser idag, snart kommer var skrönor.

Unga Forskares påverkansarbete, vår röst i media, bland makthavare och i debattartiklar har varit väldigt tyst hittills. Nu är det på väg att bli ändring på det. Under årsmötet i mars i år antog Riksstämman förbundets första åsiktsprofil. Tanken är att åsiktsprofilen ska byggas ut och justeras till årsmötet 2011 med fler åsikter. Inför hösten går startskottet för att vara med och påverka vilka åsikter som ska komma med i förslaget till åsiktsprofilen.

Hur låter Unga Forskares röst? Är vi offret, rebellen, hjälten, monstret, visionären eller ska vi fortsätta vara tysta? Du bestämmer. Gå in och gör din röst hörd genom frågeformuläret här: https://spreadsheets.google.com/viewform?formkey=dHF0bi1hZjk5S1dkZE03TnlDSUdMd1E6MQ

Dina svar är med och förändrar Unga Forskare för alltid! Frågeformuläret är öppet fram till 30 oktober.

Det är mycket arbete som utförs, och att redogöra för allt i en enda bloggpost här skulle nog vara övermäktigt. Jag tänkte istället plocka russinen ur kakan och ta upp en del av jämställdhets- och mångfaldsutredningen, som jag har jobbat med. Vi började med att försöka kartlägga hur nuläget ser ut, för att kunna analysera vilka förutsättningar vi har för att kunna arbeta vidare med frågan. För att kartlägga nuläget använde vi oss framför allt av en enkätundersökning bland förbundets aktiva, intervjuer samt att samla ihop lite statistik, och det är denna statistik jag tänkte göra en liten ”förhandsvisning” av här (trots att hela utredningen inte är klar än).

Till att börja med var vi tvungna att begränsa oss till att bara titta på könsfördelningen i förbundet, eftersom vi tyvärr inte har någon statistik över något annat, och att göra en undersökning av exempelvis den etniska bakgrunden hos förbundets alla medlemmar var inte möjligt med de resurser som styrelsen har valt att lägga på utredningen.

Medlemmar och målgrupp

Nåväl, ett utdrag ur medlemsregistret visar följande:

Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att andelen pojkar har varit så nära 0,60 dessa år trots att medlemssiffrorna har svängt så mycket, det verkar vara ganska någon typ av jämviktsläge med 60% killar i förbundet…

Hur står sig detta då, jämfört med vår målgrupp? Ifall vår målgrupp, unga intresserade av naturvetenskap och teknik, består av 90% eller 10% killar kan man ju tycka spelar roll för hur bra eller dåligt man tycker att det är med 60% killar i förbundet.

Någon statistik på hur könsfördelningen ser ut bland unga intresserade av naturvetenskap och teknik finns dessvärre inte såvitt jag har kunnat se, men om vi gissar på att de flesta (om inte alla?) av dessa också går på naturvetenskap- och teknikprogrammen på gymnasiet, så är det betydligt enklare att hitta statistik:

På http://www.skolverket.se/sb/d/1718 kan man hitta att det på NV- och TE-gymnasieprogrammen såg det ut såhär (bortsett från specialutformnade och individuella program) under läsåret 2009/10:

NV 30 677 elever, varav 16 294 är killar, dvs 53% killar.

TE 17 710 elever, varav 14 207 är killar, dvs 80% killar

NV + TE 48 387 elever, varav 30 501, dvs 63% är killar.

Om man skulle tycka att förbundets hela målgrupp befinner sig på NV-programmet, så är vi alltså dåliga på att få tjejer att gå med, eftersom målgruppen innehåller en större andel tjejer än vad förbundet gör. Om målgruppen å andra sidan är hela NV- och TE-programmen, så är vi duktiga på att attrahera särskilt tjejer, eftersom förbundet då skulle innehålla en högre andel tjejer än vad målgruppen gör. Men i båda fallen ligger vi i varje fall ganska nära.

Exakt vilka av Sveriges alla unga som utgör vår målgrupp är kanske svårt att säga, men jag tycker att de ovanstående siffrorna i varje fall ger en antydan om att könsfördelningen i förbundet åtminstone ligger i närheten av könsfördelningen bland unga intresserade av naturvetenskap och teknik. Och det är väl en positiv signal?

Sedan kan man förstås fundera på varför det är fler killar än tjejer som är intresserade av naturvetenskap och teknik, men det är ju en strukturfråga i samhället i stort som till exempel teknikdelegationen har jobbat med att försöka analysera.

Förbundets ledare och aktiva

Hur ser det då ut inuti Unga Forskare; finns det i siffrorna signaler om att till exempel tjejer utsätts för någon typ av systematisk diskriminering när vi tillsätter ledare eller aktiva i förbundet? Att 40% är tjejer bland medlemmarna behöver ju inte per automatik betyda att 40% av ”de som bestämmer” är tjejer…

Här har vi valt att ta fram två olika siffror, dels de som är aktiva på förbunds- eller distriktsnivå, och dels de som har en uttalad ledarposition.

Förbundets aktiva (här i tolkningen förbunds- och distriktsstyrelser, personal, valberedning samt nationella projektgrupper inklusive IT-gruppen, Riksstämman och Kick-offen) i år består av 87 personer, varav 46 är killar. Andelen killar är alltså 53% här.

Förbundets ledare (här i tolkningen förbunds- och distriktsordförande, generalsekreterare samt projektledare för nationella verksamheter) är typ tio stycken, så för att få en lite större siffra har vi valt att titta på de senaste fyra åren också. Och förbundets ledare de senaste fyra åren har varit 44 stycken, varav 27 har varit killar, alltså 61% killar. (Det är dock viktigt att ta denna siffra med en liten nypa salt; en person motsvarar hela 2% här.)

40% av medlemmarna, 47% av de aktiva och 39% av ledarna är alltså tjejer i Unga Forskare. Det kunde helt klart sett sämre ut, och jag skulle nog vilja utifrån dessa siffror påstå att det inte finns anledning att tro att det, sett till hela organisationen, förekommer någon systematisk könsdiskriminering. Bra va?

(Om att vill att dessa siffror ska se riktigt bra ut, så kan man jämföra med de i tidningarna så hett debatterade börsbolagen: Enligt http://di.se/Default.aspx?pid=208455__ArticlePageProvider finns det i Sverige ca 22% kvinnor i börsbolagsstyrelserna, och endast 3,4% av styrelseordförande är kvinnor.)

Det är dock jätteviktigt att komma ihåg vad dessa siffror INTE  säger, till exempel:

-          De säger INTE att det inte förekommer enskilda fall av könsdiskriminering.

-          De säger INTE att det inte förekommer diskriminering på andra grunder än kön, till exempel handikapp, etnisk bakgrund, trosuppfattning, …

Är du nyfiken på fortsättningen, vilket resultat enkäterna och intervjuerna har gett, hur andra organisationer arbetar med frågan och vilka åtgärder vi vill göra utifrån förutsättningarna? Håll ut, utredningen kommer att vara klar senast till nästa förbundsstyrelsemöte, som är om en liten dryg månad!

Andreas

Innan jag blev invald i förbundsstyrelsen reflekterade jag ibland över det faktum att alla aktiva i förbundet verkade intresserade av naturvetenskap och teknik – alla utom förbundsstyrelsen! De höll alltid på med sina organisationsfrågor, och Riksstämmorna (där förbundsstyrelsen trots allt ändå står i centrum på något sätt) innehöll aldrig – som någon uttryckte det – ”något roligt”, utan bara massa prat om verksamhetsplaner och motioner. Inga spännande föreläsningar eller konstruktionsbyggen eller så.

Nu har jag haft glädjen att få sitta i förbundsstyrelsen i lite drygt ett år. Tyvärr är jag nog tvungen att säga att jag är oförmögen att bedöma om den bilden jag hade av förbundsstyrelsen fortfarande finns kvar, ”förbundets styrelse är de enda som inte är intresserade av naturvetenskap och teknik”, men jag misstänker att så är fallet. Därför tänkte jag passa på att tala om hur det egentligen ligger till:

Ledamöterna i förbundsstyrelsen ÄR sjukt intresserade av naturvetenskap och teknik. Anledningen till att vi sitter i förbundsstyrelsen är dock att vi, vid sidan av vårt intresse för naturvetenskap och teknik, dessutom är väldigt intresserade av lednings- och organisationsfrågor. De flesta av oss befinner sig även på olika universitetsutbildningar inom sitt naturvetenskapliga eller tekniska intresseområde, där man – åtminstone till en högre grad än gymnasiet – kan få utlopp för sitt intresse.

För min del så har jag bland annat ett väldigt stort intresse för matematik. Dock är det inte för de matematiska utmaningarna i förbundets ekonomi som jag är förbundets kassör; de operationerna jag behöver utföra räcker i stort sett grundskolematematiken bra till (och där har jag inte så stora utmaningar längre). Nej, det som jag tycker är intressant och vill arbeta med i och med kassörsposten är de organisations- och ekonomifrågor den medför, som till exempel förvaltningen, ekonomistyrningen och rutinerna. Men för den skull betyder det inte att jag saknar ett jättestort intresse för matematik och teknik, men eftersom jag får pyssla med det i stort sett på heltid, så blir det tyvärr så att det intresset (alltför ofta) får stå tillbaka i Unga Forskare -sammanhang.

Något av allt jag har lärt mig i förbundsstyrelsen är att det finns få saker som är så hämmande för matlusten som att äta middag tillsammans med läkarstudenter; ”Jag hade ett jättespännande praktikfall med en patient som hade blod i avföringen” kan läkarstudenterna klämma ur sig när man sitter och äter som bäst, och sedan går de in på allehanda detaljer med en jättestor fascination. Om inte det är ett stort intresse för medicin (som ju är en del av naturvetenskapen), så vet jag inte hur ett stort intresse skulle se ut…

”Distrikten ska stödja sina medlemmar!”

”Hur många medlemmar rapporterade vi till ungdomsstyrelsen förra året?´”

och så vidare…

Att medlemmarna är viktiga i Unga Forskare råder det knappast någon tvekan kring. Men trots det, så diskuteras det sällan kring själva begreppet medlem. Ibland kan man ana att de olika bilder av vad en medlem är snarare rör till diskussionen än för den framåt; om en person tar för givet att begreppet medlem är ekvivalent med något särskilt, medan en annan person tycker att det är självklart att medlem betyder en annan sak, och dessa personer diskuterar och förutsätter att den andra personen utgår från samma medlemsbegrepp, så kan det vara svårt att förstå varandra.

Personligen tycker jag att det här är en väldigt intressant fråga, men samtidigt en svår fråga eftersom den är så stor. Både jag och förbundsstyrelsen har en del åsikter i frågan, men jag ska försöka att hålla dem utanför det här inlägget och istället försöka att objektivt lyfta några aspekter kring medlemsbegreppet som är väl värda sin tid att fundera kring.

1. Vad är en medlem?

Man kan tänka sig många svar på den frågan. I vårt fall, med Förbundet Unga Forskare, så finns det mig veterligen två vanliga svar på den frågan:

a) Våra stadgar är inget under av klarhet, men läser man dem några gånger tycker jag att de verkar säga att en medlem till förbundet är en person som är medlem i en förening, som i sin tur alltså är ansluten till förbundet. Alltså: en medlem = en fysisk person.

Det är även den här tolkningen av begreppet medlem som ungdomsstyrelsen gör; vår medlemssiffra som vi årligen rapporterar och får statsbidrag för utgörs av personer. Även siffror som antalet lokalföreningar och antalet län som vi har verksamhet i är saker som ungdomsstyrelsen bryr sig om, men då de pratar om ”bidragsgrundande medlem” så handlar det alltid om fysiska personer.

b) Den andra tolkningen, som till exempel förra förbundsstyrelsen tydligt ställde sig bakom då man skrev förbundets policy (och även den nuvarande i och med att vi har antagit i stort sett samma policy), är att det är ”till förbundet anslutna organisationer” som är förbundets medlemmar. Alltså: en medlem = en förening.

Det här är mer än hårklyveri – vilken syn man har på medlemmar påverkar vår verksamhet. Väljer man att se på medlemmar i form av personer, så blir det naturligt att verksamhet som till exempel kurshelger, stipendieresor för enskilda personer och verksamhet som riktar sig till enskilda personer i allmänhet hamnar i fokus och sätter normen för vad som är ”rätt” verksamhet. Väljer man å andra sidan att istället se på föreningar som medlemmar, så blir det verksamheter som föreningsutbildningar, utgivande av aktivitetsböcker och verksamhet som ser till föreningarnas (och inte individerna i föreningens) bästa som får en naturlig roll som ”rätt” verksamhet.

Jag hade ett intressant samtal med David Borg ifrån stockholmsdistriktet för någon vecka sedan, och han nämnde då en lösning på det tvetydiga begreppet medlem som ett annat stort ungdomsförbund använder sig av; de talar om medlemsföreningar och föreningsmedlemmar istället för medlemmar. Det kanske är en bra lösning på terminologiproblemet? Men den viktigaste frågan kvarstår – ska förbundets sätta medlemsföreningar eller föreningsmedlemmar i centrum?

2. Mål eller medel?

a) Utifrån min erfarenhet av scoutrörelsen, så riktar sig så gott som all verksamhet (undantaget någon rekryteringsaktivitet) till medlemmarna. Det finns liksom inte på agendan att ens diskutera något annat – scoutläger som är till för andra än scouterna?

b) Greenpeace, däremot, riktar ingen verksamhet mot sina medlemmar. Nu är jag inte medlem i Greenpeace, men jag föreställer mig att ett medlemskap hos dem är mer som ett stödmedlemskap, man vill visa att man ställer upp på deras idé.

Det ligger förstås i verksamhetens natur i både fallet med greenpeace och scoutrörelsen huruvida den riktar sig till medlemmarna eller ej, men de två fallen tycker jag även illustrerar två olika synsätt på medlemmar; betyder medlemmarna allt för organisationen, eller är de bara ett medel för att uppnå ett högre syfte?

Dessa två organisationer är bara exempel, det finns mängder av organisationer inom vitt skilda verksamheter som har någon av dessa syner på sina medlemmar. Och förstås ännu fler som har en syn som ligger ”någonstans mitt emellan”.

(Det finns även en annan organisationsform, istället för förening, om man enbart vill fokusera på ”ett högre syfte”, och inte vill ha med medlemmar att göra alls – stiftelse. Det finns många stiftelser som bara pysslar med att ge diverse pengabidrag, som man kanske spontant associerar ordet till, men det är bara en del av alla: Två exempel som kanske är bekanta är A Non Smoking Generation och Wikimedia Foundation.)

Vilken syn man väljer på medlemmarnas roll påverkar förstås också hur verksamheten utformas, men kan även påverka sådant som inflytande-, organisations och demokratifrågor, och gör på så sätt frågan om medlemmarnas roll kanske ännu viktigare än frågan om vem som är medlem.

= =

Jag, för min del, tycker inte att alla aktiva i Unga Forskare behöver (eller ens borde) ha samma syn på medlemmar; alla de olika aspekterna tillför viktiga perspektiv på vår organisation och verksamhet. Däremot tror jag att alla tjänar på att det finns en bred förståelse för de olika synsätten, vilket jag vill försöka bidra till i och med det här inlägget.

Ta hand om er i sommarvärmen!

Andreas

• Styrelsen hann träffas ordentligt och lära känna varandra; även om vi valdes på Riksstämman i mars, så hade vi dittills bara hunnit träffas under två tight planerade helger. Även om det fanns mycket planerat även den här veckan, så hann vi ändå lära känna varandra bättre. (Varför måste styrelsen känna varandra bra? Rösta ja och nej till saker kan man väl göra ändå? Jo, men styrelsearbetet innehåller så mycket mer, och det är mycket som görs mellan mötena – för att man ska kunna klara av att ha långa och sena telefonmöten på vardagkvällar så behöver man känna varandra som personer för att det ska funka bra…)
• Styrelsen hann träffa många andra aktiva i förbundet; valberedningen, ett par representanter från varje distrikt, projektledare, personalen och revisorerna.
• Nästan alla måldokument hann färdigställas och fastställas. Måldokumenten sätter upp målen för all verksamhet som förbundsstyrelsen är ansvarig för, som exempelvis Utställningen unga forskare, Projektbanken, SIYSS och Riksstämman, men även allt som kansliet gör, däribland kommunikation, administration och distriktsstöd. Det är dessa mål som kommer att påverka hur verksamheten ser ut under resten av året, och därmed också vad som står i verksamhetsberättelsen på nästa Riksstämma. Nytt för i år var att styrelsen har infört mätindikatorer till målen, för att de ska bli lättare att följa upp. Att mål ska vara mätbara låter säkert välbekant, men det är inte så lätt att ställa upp sådana mål, som samtidigt är kvalitativa. Det här är vårt försök att gå i den riktningen.
• De utredningar styrelsens under sommaren och hösten ska göra fastställdes med respektive frågeställningar. De återfinns under punkt 3 i protokollet.
• … och så fördes det massa diskussioner om både högt och lågt i förbundet, både inom styrelsen som med gäster.

Det var en vecka sammanfattad i fem punkter. Det täcker såklart inte allt, men det kan förhoppningsvis åtminstone ge en liten bild av vad förbundsstyrelsen grejar med

Till min samling av böcker fick jag nyligen av en vän en annorlunda anteckningsbok; tillsammans med en utmaning. Anteckningsboken i sig var inte så speciell; brun och småknubbig typ.

Utmaningen bestod i att varje dag under tre veckor fylla en sida i boken med bra saker jag gjort för mig själv. En andra sida skulle fyllas med saker jag är tacksam över. Samtidigt som detta skrevs ner skulle jag fundera över en sak som jag behöver hjälp av andra med.

Låt det enkelt?

Det tar enligt forskningen 21 dagar för oss människor att forma en ny (o)vana. Genom att lägga en kvart varje dag på att skriva i boken under den här tiden kan man skapa både tid för reflektion och ökad självkänsla.

I förbundsstyrelsen och även i resten av Unga Forskare är vi ganska dåliga på att se hur fantastiskt bra vi och det arbete vi gör är. Att vara medveten och kunna ta tillvara på sina styrkor är minst lika viktigt som att arbeta med den förbättringspotential som finns. Lika viktigt som att kunna ge varandra konstruktiv feedback är att våga och komma ihåg att berätta för andra när det gjort någonting bra. Vår förra generalsekreterare Joni kallade det kort och gott att ”spontanälska”.

Så det är min uppmaning till dig den här helgen. Skaffa dig en snygg anteckningsbok och börja spontanälska både dig själv och de runt omkring dig.

Sara

Idéen om ”Jag är bra”-boken kommer ursprungligen från Mia Törnblom. Läs mer om den och andra sätt att stärka dig själv i hennes bok Självkänsla nu!

Dagens ämne blir ekonomi. En ganska naturlig inledning till ämnet är att ställa följande fråga:

Hur mycket pengar har Förbundet Unga Forskare?

Det är inte lika lätt att svara på frågan som det är att ställa den, men jag ska göra ett försök.

Vad betyder egentligen ”hur mycket pengar har vi”? En spontan tolkning skulle förstås kunna vara hur mycket pengar vi har på bankkontot. Och svaret på den frågan var vid årsskiftet 1 676 000 kronor, alltså lite drygt en och en halv miljon.

Å andra sidan har vi mer pengar på andra ställen än bankkontot; vi hade vid årsskiftet 542 000 kronor placerade i olika fonder, något som rimligen borde kunna räknas in när man svarar på frågan.

Vi hade dessutom fordringar (dvs någon annan var skyldig oss pengar) på 444 000 kronor. Har förbundet lånat ut nästan en halv miljon kronor, alltså? Ja, i princip. När en aktiv i förbundet får ett personligt förskott så får denne personen pengar insatta på sitt bankkonto av förbundet, men han eller hon har inte fått pengarna. Det är först när förbundet har fått in en redovisning av vad pengarna har gått till (oftast som en BOE), som förbundet kan bokföra det hela som en utgift, och då försvinner skulden. Detsamma gäller för mig och generalsekreteraren när vi använder våra kontokort som vi har och som är kopplade till förbundets konto; när vi drar kortet i en affär så blir vi skyldiga förbundet pengar (eftersom vi har gjort av med förbundets pengar). Det är först när vi har skickat in kvittona till kansliet och redovisat dem som vår skuld till förbundet försvinner, och förbundet kan bokföra det hela som en utgift istället.

Ett problem har historiskt varit att det är ganska stora summor som lånas ut till våra ideellt aktiva i form av personliga förskott och motsvarande, och även om det mesta har redovisats korrekt, så finns det vissa rester kvar från förr, där någon aktiv hävdar att han har redovisat alla utlägg, medan det inte ser ut så från förbundets håll, men där det samtidigt saknas tillräcklig dokumentation för att egentligen kunna hävda varken det ena eller det andra. Det här håller kansliet på och ”städar upp” bland och samtidigt tar fram nya rutiner för, så att vi i framtiden ska ha stenkoll på hur vi lånar ut förbundets, och i förlängningen medlemmarnas, pengar.

Nåväl, om vi summerar det hela, så får vi 2 662 000 kronor. Om man dessutom lägger till att vi har inventarier värda 12 000 kronor (möblerna på kansliet och sådant), så är, på ekonomspråk, våra tillgångar värda 2 674 000 kronor.

Är dessa drygt två och en halv miljoner kronor förbundets? Äger vi pengarna, eller har vi lånat dem?

Vid årsskiftet så hade förbundet bokförda skulder på 1 381 000 kronor, och det är ju drygt hälften av våra tillgångar. Hur kommer det sig att förbundet hade skulder på nästan en och en halv miljon kronor? Jo, det beror till en stor del på projekt TEND: Vi har fått pengar från Allmänna Arvsfonden insätta på vårt bankkonto, med de pengarna är inte våra förrän vi har redovisat till Allmänna Arvsfonden vad vi har gjort med dem. Skulle vi låta bli att redovisa dem, skulle arvsfonden kräva tillbaka pengarna, och utifrån det resonemanget så är alltså pengarna från allämna arvsfonden en skuld tills vi har redovisat dem. Och av förbundets totala skuld stod TEND för den största delen, även om det fanns andra typer av skulder också.

Sådär. Det var förbundets tillgångar, och förbundets skulder. Borde det inte rimligen vara så att tillgångar minus skulder blir de pengar som egentligen är våra? Jo, det är ju en vettig tolkning, och denna differens kallas av ekonomer eget kapital. Förbundets egna kapital vid årsskiftet var alltså 2 674 000 – 1 381 000 = 1 293 000 kronor.

Kan man göra man vill med det egna kapitalet?

Njae, till att börja med är det ju inte säkert att det egna kapitalet finns på banken. Alla förbundets tillgångar skulle ju kunna bestå av personliga förskotts-fordringar hos våra aktiva, och inte en krona på banken. Och då blir personalen inte så glada, eftersom vi inte kommer att kunna betala ut någon lön till dem. Därför är det viktigt att man inte bara tittar på storleken på det egna kapitalet, utan även tittar på om vi har medel tillgängliga att betala fakturor och löner med inom den närmsta tiden, vår så kallade likviditet.

Om vi antar att man har löst likviditetsproblematiken, kan man då göra vad man vill med det egna kapitalet? I förbundets fall, så bestod vid årsskiftet delar av det egna kapitalet av så kallade ändamålsbestämda medel, vilket bland annat kom från beslut som förra styrelsen hade tagit om att avsätta vissa summor till olika saker som ska genomföras under detta år, till exempel vår nya grafiska profil. Ett annat, kanske viktigare, ändamålsbestämt medel var de 241 000 som var märkta ”utvecklingsfonden”, som alltså är en del av förbundets egna kapital. Jag kommer alldeles säkert att återkomma till utvecklingsfonden vid något senare tillfälle, men den som vill läsa mer om den redan nu kan ta en titt på den utredning som låg till grund för utvecklingsfondens bildande.

När man har dragit bort de ändamålsbestämda medlen, så återstod vid årsskiftet 880 000 kronor som eget kapital, och som man skulle kunna säga att Riksstämman i princip är fri att göra vad den vill med. Men det vore inte särskilt klokt; att göra sig av med sitt egna kapital och leva på ruinens brant är ingen bra idé. Men skulle vi kanske ändå kunna använda en del av det; det kanske är onödigt att ha en knapp miljon i eget kapital?

Mitt svar är enkelt: nej, tvärtom! En knapp miljon är ett för litet eget kapital för förbundet. Alltså, skulle jag personligen ha 880 000 kronor skulle jag tycka att det vore jättemycket pengar för mig privat. Men för förbundet är situationen annorlunda; förbundet har till exempel personalkostnader på ungefär en miljon per år, vi behöver årligen ha en Riksstämma som kostar ungefär hundra tusen, vi har kostnader för våra aktiva på flera hundra tusen per år för resor, utbildning och mat, och vi har även lovat våra föreningar att de ska få ett föreningsbidrag nästa år, en siffra som i år låg på några hundra tusen. Skulle våra inkomstkällor helt plötsligt börja sina (ungdomsstyrelsen kanske beslutar att vi inte ska få bidrag från staten längre, samtidigt som våra företagspartners går i konkurs?), så skulle vårt egna kapital ätas upp jättesnabbt, vi skulle nog till och med ha tight om tid att hinna säga upp personalen enligt konstens alla regler innan pengarna tog slut. Och det skulle inte vara en särskilt rolig situation.

Det är därför det finns en avsättning på 340 706 kronor till vårt egna kapital i den rambudget som Riksstämman antog, som ett led i att försöka råda bot på detta, och göra förbundet mer oberoende av svängningar i konjunktur och bidragsregler.

Det här blev ett långt blogginlägg, men jag hoppas att du har lärt dig något. Och grattis, nu har du lärt dig hur de stora dragen i ekonomisk balansrapport fungerar, om du inte visste det sen förut! Spana in sida 2 och 3 i filen ”Årsbokslut FUF 2009” här och försök att identifiera siffrorna som jag har tagit upp här med vad som står i balansräkningen och dess noter; det var alltså av en pedagogisk poäng jag tog alla siffror från den 31 december 2009 istället för att ta de senaste.

(Skulle det förresten ha smugit sig in något fel här, så får ni jättegärna påpeka det.)

Hoppas att ni har det fint i sommarvärmen allihopa!

Andreas

Förbundsstyrelsens arbete under ett år är lite grovt uppdelat i tre faser. Den första delen, som snart är avslutad, har fokus på det nuvarande verksamhetsåret.

Från medlemmarna kommer verksamhetsplanen som talar om vilka mål Unga Forskare ska uppnå under året, samt en rambudget som reglerar hur mycket pengar de olika delarna av förbundet har att röra sig med. Ett mål från verksamhetsplanen i år är att:

öka medvetenheten om att alla medlemmar, uppdragstagare och verksamheter är en del av en gemensam organisation

Utifrån de här verksamhetsmålen har styrelsen sedan skapat måldokument, där varje måldokument riktar sig till en specifik del av förbundets verksamhet så att allting vi gör i riksorganisationen täcks upp av ett dokument. Ett exempel på måldokument är ”medlemsstöd”, som reglerar förbundets arbete med våra föreningar.

Härifrån så har verksamhetsplansmålen brutits ned till mer specifika mål som varje måldokument ska uppfylla under året. Målen har sedan kompletteras med ”mätindikatorer”, som talar om hur vi mäter måluppfyllelsen. Att strukturerat mäta mål är något helt nytt i Unga Forskare och kommer att testas och utvärderas under året. Ett exempel på mål med mätindikator skulle kunna vara:

Exempelmål från måldokumentet ”medlemsstöd”

- Det ska vara enkelt att bli medlem och att få information om medlemskapet

Detta mål mäter kansliet genom snitt-tiden för handläggning av nya medlemmar samt tiden det tar att teckna ett medlemskap.

Alla måldokument kommer att antas vid nästa förbundsstyrelsemöte, som är i mitten av juni. Från junimötet fram till slutet av året kommer förbundsstyrelsen att jobba med den andra delen, Unga Forskare på lång sikt.

Nyfiken på vad som står i verksamhetsplanen? Du hittar den här!

Mitt namn är Sara Magnusson och för inte så länge sedan blev jag vald till vice ordförande för Unga Forskare. Jag vill i det här inlägget berätta om hur det kom sig att jag fick kontakt med förbundet från första början, hur organisationen successivt blivit en del av mitt liv och hur jag till slut kom att hamna i förbundsstyrelsen.

Under min gymnasietid läste jag på en astronomi-inriktad skola uppe i Kiruna, dit unga från hela Sverige sökte sig. Jag och mina kompisar hade alla ett intresse för naturvetenskap, men tyckte snart att skolverkets kursplaner var ganska hämmande. I mitten av ettan startade vi därför föreningen Astrogruppen. Där experimenterade vi med raketer, observerade himlakroppar, testade NASAs astronautmat och var med och arrangerade en inspirationsnatt för elever när Christer Fuglesang åkte upp i rymden. När jag tänker tillbaka på det eller möter en annan förening i Unga Forskare slås jag ofta av det otroliga potential det finns hos unga personer som vill något. Det finns verkligen inga gränser för vad man kan åstadkomma!

I slutet av tvåan fick vår förening höra talas om förbundets nystartade projekt TEND, som erbjöd oss verktygen för att skapa vår egen naturvetenskapliga show. Jag och en vän valde att använda oss av TEND I våra projektarbeten. Vi spenderade stora delar av den vintern med att släpa flytande kväve från skola till skola runt om I Kiruna, samtidigt som vi steg för steg lärde oss hur vi kunde väcka intresset för naturvetenskap till liv hos de norrländska högstadieeleverna.

I slutet av det året bjöds vi ner till Stockholm på en projektledarutbildning, vilket var första gången jag kom i kontakt med de övriga delarna av Unga Forskare. Det var även första gången jag insåg att det fanns så mycket mer att vara med om! Att förbundet som arrangerade TEND även anordnade Sveriges största utställning av naturvetenskapliga gymnasieprojekt, varje år samlade de främsta unga forskarna i hela världen i Stockholm och dessutom består av hundratals andra föreningar liknande vår egen hade jag inte en aning om.

Jag blev aldrig projektledare i någon av Unga Forskares verksamheter, då jag samma vår valdes in förbundsstyrelsen under 2008 års Riksstämma. Jag var inte mer än 18 år och hade ännu inte avslutat gymnasiet, men ändå gavs jag förtroendet att vårda och utveckla en organisation med flera miljoner i årlig omsättning. Jag fascineras gång på gång över är hur mycket en människa växer genom att få ansvar och att någon tror på dem. Varje år drivs Unga Forskares alla verksamheter av brinnande unga människor som genom nya idéer och massor av engagemang skapar en grund för nya personer att växa, utvecklas och lära sig mer om naturvetenskap och teknik.

Hur ser din väg i Unga Forskare ut? – Vad har du lärt dig av förbundet eller vad skulle du vilja lära dig? Skriv gärna till mig och berätta hur just din väg sett ut hittills!

Du är alltid välkommen att kontakta mig; telefon: 070-9224550, skype: sara.j.magnusson, e-post: sara.magnusson snabel-a ungaforskare.org.

ps. I Unga forskares verksamhetsberättelse kan du läsa om fem andra unga människors väg genom förbundet.