Jag var och hälsa på kansliet häromdagen och då var det full fart där utanför. TV-bilar, journalister och kameror i salig röra precis som alltid den tiden på året. Det är ju nämligen nu som vår granne, Kungliga Vetenskapsakademin, tillkännager nobelpriset i kemi och fysik, det största vetenskapliga priset man kan få! Tidigare i veckan har även Karolinska Institutet tillkännagivit nobelpristagarna i medicin. Det var totalt sju personer som fick ta emot nobelprisen inom kemi, fysik och medicin. Det är sju personer som kommer att få stå i rampljuset och hela världen tittar på från och med nu fram till den 10:de december, då de får ta emot sina pris. Från och med denna vecka kommer hundratusentals ungdomar världen över att titta på dessa sju personer och tänka: ”En dag ska jag också vinna det priset”. Långt ifrån alla kommer att göra det, men jag är övertygad om att de här människorna kommer att inspirera andra att i framtiden göra motsvarande upptäckter.
Jämställdhet och mångfald
Framtidens nobelpristagare
Hur jämställt är Unga Forskare?
Det var tyvärr länge sedan det var någon aktivitet här på ordförandebloggen, men det betyder inte att styrelsen har tagit sommarlov. Nej, det jobbas för fullt i stugorna med styrelsens spännande utredningar: Unga Forskares strategi för de kommande åren, hur förbundet ska arbeta med jämställdhet och mångfald, Unga Forskares interna kommunikation, paraplyorganisationsutredningen samt stadgerevisionen.
Det är mycket arbete som utförs, och att redogöra för allt i en enda bloggpost här skulle nog vara övermäktigt. Jag tänkte istället plocka russinen ur kakan och ta upp en del av jämställdhets- och mångfaldsutredningen, som jag har jobbat med. Vi började med att försöka kartlägga hur nuläget ser ut, för att kunna analysera vilka förutsättningar vi har för att kunna arbeta vidare med frågan. För att kartlägga nuläget använde vi oss framför allt av en enkätundersökning bland förbundets aktiva, intervjuer samt att samla ihop lite statistik, och det är denna statistik jag tänkte göra en liten ”förhandsvisning” av här (trots att hela utredningen inte är klar än).
Till att börja med var vi tvungna att begränsa oss till att bara titta på könsfördelningen i förbundet, eftersom vi tyvärr inte har någon statistik över något annat, och att göra en undersökning av exempelvis den etniska bakgrunden hos förbundets alla medlemmar var inte möjligt med de resurser som styrelsen har valt att lägga på utredningen.
Medlemmar och målgrupp
Nåväl, ett utdrag ur medlemsregistret visar följande:
| 2007 | 2008 | 2009 | |
| Antal medlemmar | 3203 | 4273 | 3906 |
| Andel pojkar | 0,60 | 0,61 | 0,58 |
Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att andelen pojkar har varit så nära 0,60 dessa år trots att medlemssiffrorna har svängt så mycket, det verkar vara ganska någon typ av jämviktsläge med 60% killar i förbundet…
Hur står sig detta då, jämfört med vår målgrupp? Ifall vår målgrupp, unga intresserade av naturvetenskap och teknik, består av 90% eller 10% killar kan man ju tycka spelar roll för hur bra eller dåligt man tycker att det är med 60% killar i förbundet.
Någon statistik på hur könsfördelningen ser ut bland unga intresserade av naturvetenskap och teknik finns dessvärre inte såvitt jag har kunnat se, men om vi gissar på att de flesta (om inte alla?) av dessa också går på naturvetenskap- och teknikprogrammen på gymnasiet, så är det betydligt enklare att hitta statistik:
På http://www.skolverket.se/sb/d/1718 kan man hitta att det på NV- och TE-gymnasieprogrammen såg det ut såhär (bortsett från specialutformnade och individuella program) under läsåret 2009/10:
NV 30 677 elever, varav 16 294 är killar, dvs 53% killar.
TE 17 710 elever, varav 14 207 är killar, dvs 80% killar
NV + TE 48 387 elever, varav 30 501, dvs 63% är killar.
Om man skulle tycka att förbundets hela målgrupp befinner sig på NV-programmet, så är vi alltså dåliga på att få tjejer att gå med, eftersom målgruppen innehåller en större andel tjejer än vad förbundet gör. Om målgruppen å andra sidan är hela NV- och TE-programmen, så är vi duktiga på att attrahera särskilt tjejer, eftersom förbundet då skulle innehålla en högre andel tjejer än vad målgruppen gör. Men i båda fallen ligger vi i varje fall ganska nära.
Exakt vilka av Sveriges alla unga som utgör vår målgrupp är kanske svårt att säga, men jag tycker att de ovanstående siffrorna i varje fall ger en antydan om att könsfördelningen i förbundet åtminstone ligger i närheten av könsfördelningen bland unga intresserade av naturvetenskap och teknik. Och det är väl en positiv signal?
Sedan kan man förstås fundera på varför det är fler killar än tjejer som är intresserade av naturvetenskap och teknik, men det är ju en strukturfråga i samhället i stort som till exempel teknikdelegationen har jobbat med att försöka analysera.
Förbundets ledare och aktiva
Hur ser det då ut inuti Unga Forskare; finns det i siffrorna signaler om att till exempel tjejer utsätts för någon typ av systematisk diskriminering när vi tillsätter ledare eller aktiva i förbundet? Att 40% är tjejer bland medlemmarna behöver ju inte per automatik betyda att 40% av ”de som bestämmer” är tjejer…
Här har vi valt att ta fram två olika siffror, dels de som är aktiva på förbunds- eller distriktsnivå, och dels de som har en uttalad ledarposition.
Förbundets aktiva (här i tolkningen förbunds- och distriktsstyrelser, personal, valberedning samt nationella projektgrupper inklusive IT-gruppen, Riksstämman och Kick-offen) i år består av 87 personer, varav 46 är killar. Andelen killar är alltså 53% här.
Förbundets ledare (här i tolkningen förbunds- och distriktsordförande, generalsekreterare samt projektledare för nationella verksamheter) är typ tio stycken, så för att få en lite större siffra har vi valt att titta på de senaste fyra åren också. Och förbundets ledare de senaste fyra åren har varit 44 stycken, varav 27 har varit killar, alltså 61% killar. (Det är dock viktigt att ta denna siffra med en liten nypa salt; en person motsvarar hela 2% här.)
40% av medlemmarna, 47% av de aktiva och 39% av ledarna är alltså tjejer i Unga Forskare. Det kunde helt klart sett sämre ut, och jag skulle nog vilja utifrån dessa siffror påstå att det inte finns anledning att tro att det, sett till hela organisationen, förekommer någon systematisk könsdiskriminering. Bra va?
(Om att vill att dessa siffror ska se riktigt bra ut, så kan man jämföra med de i tidningarna så hett debatterade börsbolagen: Enligt http://di.se/Default.aspx?pid=208455__ArticlePageProvider finns det i Sverige ca 22% kvinnor i börsbolagsstyrelserna, och endast 3,4% av styrelseordförande är kvinnor.)
Det är dock jätteviktigt att komma ihåg vad dessa siffror INTE säger, till exempel:
- De säger INTE att det inte förekommer enskilda fall av könsdiskriminering.
- De säger INTE att det inte förekommer diskriminering på andra grunder än kön, till exempel handikapp, etnisk bakgrund, trosuppfattning, …
Är du nyfiken på fortsättningen, vilket resultat enkäterna och intervjuerna har gett, hur andra organisationer arbetar med frågan och vilka åtgärder vi vill göra utifrån förutsättningarna? Håll ut, utredningen kommer att vara klar senast till nästa förbundsstyrelsemöte, som är om en liten dryg månad!
Andreas