Igår fredag återvände den svenska delegationen från EU Contest for Young Scientists, tävlingen som skulle kunna kallas ”junior-EM i forskning”. Som det som hängt med på bloggen tidigare säkert redan läst ägde tävlingen rum i Köpenhamn och nästan 40 länder från Europa och övriga delar av världen deltog i den största upplagan någonsin. Sverige lyckades genom Karl Larsson och Gunnar Peng kamma hem hela två EIRO Forum Prices, specialpriser i form av resestipendier till Europas främsta forskningsinstitutioner.
Läs mer om Sveriges insats på www.fuf.org.
Utöver själva tävlandet finns det mycket annat att lära sig av EU Contest och de människor man träffar där. Utöver alla nästan 200 deltagare besöks tävlingen också av minst en medföljande National Organiser, en vuxen eskort/representant från hemlandet. Som National Organiser får man många tillfällen att diskutera och utbyta kunskaper och erfarenheter med andra National Organsiers, något jag försökt utnyttja maximalt. Det är självklart intressant att höra om hur andra länders motsvarighet till FUF fungerar, hur deras utställningar är uppbyggda, hur de använder stipendier, hur verksamheten finansieras och mycket annat. Efter många timmars samtal har jag utkristallisera några viktiga principer och tankar som jag märkt att många andra länder/organisationer använder framgångsrikt och som eventuellt kan vara något för FUF att adoptera eller fundera över.
Unga för unga är nästan helt unikt för Sverige och FUF
Som jag skrev i tidigare blogginlägg är det mycket ovanligt med ungdomsorganisationer som drivs av unga. I nästan alla fall sköts de av vuxna. Det behöver inte betyda att de fungerar dåligt, men det innebär att de saknar den, enligt mig, mycket viktiga unga-för-unga-principen. Detta är kanske FUF:s enskilt viktigaste styrka och det är något vi bör fortsätta arbeta aktivt med och utveckla. Nackdelarna med en renodlad ungdomsorganisation domineras helt klart av bristen på, och i vissa fall den totala avsaknaden av, kontinuitet. Detta är något vi verkligen måste ha i åtanke och utveckla rutiner för att åtgärda. Det anses av omvärlden, både nationellt och internationellt, som oprofessionellt att ha så hög omsättning på folk som vi har i FUF (och i andra ungdomsorganisationer). Framförallt på viktiga uppdrag med stor representativ roll utåt är det viktigt att samma person har kvar uppdraget länge, mycket p.g.a. att goda externa relationer till stor del bygger på goda personliga kontakter och nätverk. Värt att nämna är att den norska motsvarigheten till FUF (som ofta internt i FUF kallas nFUF) fr.o.m. årsskiftet avvecklas, till stor del p.g.a. avsaknad av kontinuitet. Den enda motsvarigheten till FUF som drivs av unga som jag känner till är danska UNF (Ungdomens Naturvidenskablige Forening).
Outreach is the shit
Outreach (Eng., ”sträcka ut”) är begrepp som innefattar aktiviteter som kompletterar den huvudsakliga verksamheten och expanderar denna. Ett FUF-exempel är den verksamhet som omger Utställningen Unga Forskare, t.ex. skolklassprogrammet och lärarfortbildningen. Om man tänker sig att man vill maximera effekten av UUF, d.v.s. engagera/utbilda/inspirera så många som möjligt kan man tänka sig två uppenbara metoder: 1) man bygger ut själva utställningen eller 2) man bygger ut utställningen med ”omkringverksamhet” istället för att utöka själva utställningen. Genom outreachverksamhet kan utställningen teoretiskt sett nå flera hundra ungdomar och lärare utöver de ca 100 deltagarna i själva utställningen. Outreachverksamhet är mycket vanligt utomlands och det har i många länder bidragit till att kraftigt öka ungdomars och lärares intresse för naturvetenskap och teknik. Givetvis går outreachverksamhet att tillämpa på mer än bara UUF. Det går att tänka sig outreach som komplement till i princip all FUF:s verksamhet.
Regionala utställningar maximerar effekten
Något som också är vanligt utomlands är att de nationella projekttävlingarna/mässorna kompletteras av regionala deltävlingar/mässor. I Tyskland finns till och med tre nivåer: lokalt, regionalt och nationellt. Det råder hur som helst ingen tvekan om att regionala utställningar är en utmärkt verksamhet, av många skäl: 1) fler elever kan delta och 2) fler lärare och skolor kan exponeras för verksamheten samt 3) bättre marknadsföring för organisationen och 4) mer och djupare samarbete med andra organisationer/företag/universitet och sist men absolut inte minst så 5) ökar kvaliteten på projekten på den nationella mässan radikalt vilket i sin tur kan leda till att 6) Sverige vinner fler priser på de internationella projekttävlingarna EU Contest for Young Scientists (EUCYS) och Intel International Science and Engineering Fair (ISEF).
Vill du veta mer om vad vi diskuterade? Hör av dig till mig. Mina kontaktuppgifter hittar du på www.fuf.org/fs.
Anders Lundberg I stora vida världen, Internationellt, Organisation