En särskild berättelse från året som gått som jag skulle vilja lyfta fram är verksamhetsberättelsen (som finns här). Den är perfekt för dig som besöker Riksstämman för första gången för här kan du snabbt få en bild av bredden i Unga Forskare. Perfekt för dig som är aktiv i Unga Forskare för här får du läsa om alla de fantastiska projekt och verksamheter du och dina Unga Forskare-vänner har genomfört landet runt under hela året. Perfekt för dig som besöker din sista Riksstämma som förtroendevald, eller redan är alumn för här får du reda på att just dina insatser var så välbehövda för att fler unga som ville utveckla sitt intresse för naturvetenskap och teknik skulle få möjlighet att göra det. Verksamhetsberättelsen är perfekt för dig som företag, organisation eller privatperson som vill samarbeta med Unga Forskare, för här får du veta varför Unga Forskare behövs, vår måluppfyllelse samt redovisning. För dig som som lärare och elev är verksamhetsberättelsen ett smörgåsbord där du kan välja ut de verktyg Unga Forskare erbjuder som du vill använda dig av.

Trevlig läsning!

Alla andra handlingar inför Riksstämman ligger uppe på hemsidan och alla kommentarer och tankar inför årsmötet är varmt välkomna. Vi har ett forum där man sedan en tid tillbaka kan diskutera handlingarna, och som medlem kan man ringa upp ledamöterna i styrelsen om man har funderingar inför Riksstämman.

Pressmeddelandet från Ungdomsstyrelsen, med tabeller över hur mycket vi och alla andra organisationer fick, kommer du till om du klickar här.

Det är knappt 300 000 kr mindre än vad vi fick i fjol, men å andra sidan delade ungdomsstyrelsen ut 16 miljoner mindre i år totalt. Nu kan vi börja lägga budgeten för 2011 på allvar! (:

Single point of failure

(Det mer genuina svenska uttrycket för samma idé lyder ”att ha alla ägg i samma korg”, men det låter ju inte lika fancy.)

Begreppet kommer, tror jag, från sammanhang när man pratar om säkerhet i tekniska system. Jag har i varje fall inte stött på begreppet i organisationssammanhang tidigare, men det gör det inte mindre användbart, och jag tänkte på prov introducera det här. (Det är ingen raketforskning det här, visst har folk tänkt på det innan. I modeller för t ex riskanalyser tas idén upp, men jag tycker att det här begreppet är lite mer ”spot on” än något annat jag träffat på.)

Definition: En ”Single point of failure” är en komponent i ett system som måste fungera för att hela systemet ska fungera.

Vi börjar med ett tekniskt exempel: Om du har ett hemmanätverk, som du surfar på internet och delar filer med andra datorer genom, så har du antagligen en single point of failure; routern. Om den går sönder, så dör hela nätverket. (Men om en dator i nätverket går sönder, så dör däremot inte hela nätverket.)

Att man vill undvika single points of failure är väl ganska självklart?

Internet respektive det svenska vägnätet, däremot, har inga single points of failure. Även om det finns delar av de båda näten som är mer kritiska än andra, så finns det ingen punkt som all trafik passerar, och det finns alltså inte någon punkt där man kan lyckas slå ut all trafik på något av näten om man försöker angripa dem.

Ett lite mer organisatoriskt exempel: Ett postföretag har 1000 kunder på en liten ort, tre anställda som tömmer brevlådor, sorterar och delar ut posten, och postutdelningen sker med hjälp av firmans bil. Går bilen sönder, så kan företaget inte längre dela ut posten.

Bilen är alltså en single point of failure.

Ska man därför skaffa två bilar? Det kanske helt enkelt inte finns pengar till det. Men man kan klättra ned en abstraktionsnivå; det troligaste är kanske inte att hela bilen går sönder – den kanske bara får punktering på vänster framdäck. Är vänster framdäck en single point of failure då? Nej! Det har nämligen tillverkaren tänkt på – det finns ju reservdäck; bara att byta på en kvart (?) så är man back in business! Men om däremot ratten går sönder på bilen, så är det värre; det är en single point of failure. (Man kanske borde ha en ratt i reserv också? )

Ni fattar grejen med vad en single point of failure är?

Begreppet single point of failure är ganska intuitivt och enkelt att begripa sig på, och man kan ju undra om det behövs ett fancy uttryck för att säga något som alla redan egentligen känner till. Mitt svar på den frågan är ja, det behövs det – utan att ha ett uttryck för vad man pratar om, så kan man inte prata om det med andra. Försök själv att diskutera samhällsbyggnadsfrågor med någon annan utan att använda begreppen ”stad” och ”natur”!

(Och är begreppet inte fancy, så låter allt så trivialt att man inte känner sig så smart när man pratar om det; det är klart att vi inte ska ha alla ägg i samma korg, men hur är det med single points of failure? )

I allmänhet är organisationer, som ofta har massa människor i sig, ganska komplexa grejer. När man lånar ett begrepp som är utvecklat för att beskriva system av ettor och nollor eller oljetryck och kolvar, så får man inte glömma bort att begreppet bara är en tankemodell, som i vissa situationer funkar bättre än andra. Så har jag fått det sagt, också.

Så äntligen, den riktigt intressanta frågan: har Unga Forskare några single points of failure?

Ja, det har vi. Det finns en hel del om man börjar fundera. Jag tänkte nämna en här, så kan ni få fundera vidare på egen hand.

Det årliga stöd vi får från staten, som Ungdomsstyrelsen delar ut, är väldigt viktigt för oss (och även för många andra ungdomsorganisationer). Skulle Ungdomsstyrelsen få för sig att minska bidraget radikalt så skulle vi  problem.

Alltså: Ungdomsstyrelsen är en single point of failure.

Men så ska det väl inte förbli?

Frågan i sig har Förbundsstyrelsen redan kommenterat på Gustavs blogg, och jag ska därför inte diskutera det mer här. Istället ska jag berätta vad det var som gjorde mig glad.

Två saker. För det första att inlägget genomsyras av hänsyn och förståelse för de aktiva. Som goda ledare har vi alla ett ansvar att se och lyfta upp de problem som våra aktiva står inför. Det är viktigt.

För det andra att ett problem som berör hela förbundet höjs för diskussion redan nu, långt innan förbundets riksstämma. Min vision är att diskussioner om förbundets stora utmaningar inte endast sker i anslutning till riksstämman, utan under hela året. Därför är det mycket glädjande att Gustav delar med sig av sina funderingar och berättar om de utmaningar han möter. Det gör det lättare för oss alla att skapa ett väl fungerande förbund och en fantastisk verksamhet. Vår organisation behöver initiativ och aktiva som gör sin röst hörd.

Ungdomsstyrelsen meddelade i veckan att de valt att granska våra medlemsformer och satt vårt projektgruppsmedlemskap ”under luppen”. De granskar inte enbart oss utan även andra organisationer som visat en ökning i medlemsantal genom medlemsformen ”projektgrupp”. Resultatet av granskningen meddelas i januari 2011 och innan dess kan förbundsstyrelsen bara spekulera i vilket stadsbidrag förbundet kan komma att erhålla för kommande verksamhetsår.

I dagens intervju i SvD Näringsliv (sön 31 okt 2010, sid 7) beskriver Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist, ordförande för Stiftelsen för strategisk forskning, vikten av att Sveriges ungdomar intresserar sig för naturvetenskap och vill bli forskare. Fräjdin-Hellqvist identifierar ett av problemen som ”Alltför få unga i Sverige är intresserade av naturvetenskaplig forskning. Vi riskerar att om några år sakna forskare som arbetar med våra stora utmaningar”.
En del av lösningen ligger i bättre kommunikation mellan forskarvärlden och omgivningen. För att förklara vad forskarna gör och visa unga att forskning är viktigt och roligt. ”Forskningen presenteras i en dålig form och det har sett likadant ut i väldigt många år. Nu måste vi helt enkelt hitta nya sätt att sända på, och göra det på rätt nivå för mottagaren. Forskarna har sänt på sin egen nivå rätt länge”, säger Fräjdin-Hellqvist.

Det är min största personliga förhoppning att Ungdomsstyrelsen fattar ett beslut i projektgruppsmedlemsskapsfrågan som möjliggör att förbundet kan fortsätta bedriva verksamhet som tryggar Sveriges framtid som framstående forskningsnation.

Slutligen vill jag i egenskap av mötesordförande för det kommande förbundsstyrelsemötet den 7 november önska alla anmälda kandidater varmt välkomna!

Robert Piehl-Fridqvist

Slutsatsen är i vilket fall att förbundsstyrelsen bör redan vid årsskiftet ha kommit fram till de stora dragen i det budgetförslag man vill lägga på Riksstämman, för att personalen och verksamheten ska ha några riktlinjer att utgå från i väntan på Riksstämmans beslut.

Hur skriver man då en budget för 2011? Enligt ne.se är en budget en ”förhandsberäkning av inkomster och utgifter för en viss tidsperiod, ofta ett år”. Men inom den definitionen området så ryms det ändå några olika idéer man kan ha kring hur en budget ska fungera – den kan antingen förmedla förväntningar och principer, till exempel att en enhet ska kosta betydligt mindre pengar under nästa år, eller så kan man se budgeten som en genomarbetat prognos över hur utfallet faktiskt kommer att bli nästa år. I en ideal värld så ser budgeten likadan ut i de båda fallen, men i praktiken så kan det allt uppstå en differens mellan förväntningar och resultat… Här finns det utrymme för en del principiella diskussioner, men när man har klarat av dem behöver man gå vidare. Det är en hel del arbete kvar.

Man bör kartlägga de förutsättningarna som gäller. Vi kan till exempel konstatera att förbundet har ett kansli med 3 heltidsanställda, och vi kan ganska snabbt konstatera att vi inte vill säga upp dem i år. Om man räknar lite, så ger lönerna och lite arbetsgivaravgifter och sånt att personalen kommer att kosta lite drygt 1 miljon under 2011. För att det ska vara någon mening med att ha personalen kvar, så bör de ju ha ett skrivbord att sitta vid (som behöver en lokal att stå i), en dator, … Kansliet kostar, utöver personalen, några hundra tusen. Och det är inte några stora förändringar vi kan (eller vill) göra där i dagsläget.

Vi har även lovat våra föreningar att de ska få föreningsbidrag. Hur stort kommer det att bli? Ja, det kan man undra; det är först när föreningarna har årsrapporterat som vi vet hur många medlemmar de egentligen har, och hur de är fördelade. Årsrapporteringen görs vid årsskiftet, och man kan ju också ansluta nya föreningar fram till årsskiftet. I år blev föreningsbidraget någonstans runt 270 000, och en gissning man alltid kan göra är att det blir lika stort nästa år, men vi vet först vid årsskiftet.

På Riksstämman 2009, då utvecklingsfonden startades, sades det i beslutsunderlaget att det var lämpligt att förbundet skulle avsätta 200 000 kr dit under 2011.

Sedan kan man gå vidare, och se att det vore lämpligt att budgetera för revisorskostnader, valberedning, en Riksstämma, distriktsstöd, utbildningstillfällen och så vidare, och så vidare. I stort sett enligt modellen att göra som förra året.

Helt plötsligt har man lyckats rada upp kostnader (även om en avsättning till utvecklingsfonden egentligen inte är en kostnad, eftersom vi behåller pengarna, men lägger dem i en annan kassa) på ungefär 2,7 miljoner kronor som vi antagligen kommer att ha under 2011, om vi väljer att fortsätta på ungefär samma spår som nu.

Då kommer en väldigt spännande fråga: Kommer intäkterna att vara lika stora som utgifterna?

Kort svar: Vi vet inte, men kanske. Förhoppningsvis vet vi i slutet på januari.

Långt svar: I förra årets rambudget, som antogs på Riksstämman, kan man läsa att vi då räknade med att få 330 000 kronor från våra företagspartners (Det här är lite lurigt: Egentligen får förbundet betydligt mer från företag och liknande, men de pengarna får vi till vissa projekt, till exempel Utställningen Unga Forskare, och är inget varken förbundsstyrelsen eller Riksstämman kan välja hur de ska användas. Kostnader som vi vill ska täckas av dessa typer av intäkter är heller inte med i siffran 2,7 miljoner. Dessa 330 000 kronor är alltså pengar vi får som vi själva får placera hur vi vill.), vilket nog kommer att visa sig stämma ganska bra med årets utfall. Även nästa år kommer summan, så vitt vi kan se, att ligga i samma storleksordning.

Den stora delen av våra inkomster kommer dock från staten. I år var det lite drygt 2,5 miljoner, och vi har – tyvärr – rapporterat färre medlemmar för 2009 (som vi får pengar för i januari 2011) än vad vi gjorde året innan. Hur mycket pengar man får per medlem man rapporterar är dock ingen siffra som finns klar i förväg, utan den varierar dels beroende på hur mycket pengar staten har att betala ut (det är huvudsakligen överskottet från Svenska Spel som man delar ut), och dels hur många organisationer som söker bidraget. Och det här får vi reda på i januari 2011, och innan dess kan vi bara gissa vilt…

Ja, så det det ut. Det är alltså inte ett helt enkelt arbete, och jag vet att det även är många distriksstyrelser som också kommer att börja angripa det här så småningom inför respektive distriktsstämma.

Har du frågor om budgetläggning i allmänhet, funderingar eller åsikter om hur vi ska prioritera 2011? Hör av dig!

Andreas Svensson

andreas.svensson snabel-a ungaforskare.org

Och nu när timmarna är täta har jag satt mig ner för att botanisera bland alla fantastiska kurser, som erbjuds helt gratis. Det kostar inte förbundet en krona, men ändå väger jag dem på guldvåg. Vad skulle vara roligast och mest utvecklande för mig? Vad skulle ge förbundet mest? Finns det fler som har glädje av dessa? Är de kanske något för alla som är aktiva i förbundet? Vad tycker du?

Nedan följer länkar till några kurser generalsekreteraren letat fram:

Företagsekonomi – Personal och ekonomi

Kvalitetsstyrning

Grupphandledningsprocessen

Storytelling

Dagens ämne blir ekonomi. En ganska naturlig inledning till ämnet är att ställa följande fråga:

Hur mycket pengar har Förbundet Unga Forskare?

Det är inte lika lätt att svara på frågan som det är att ställa den, men jag ska göra ett försök.

Vad betyder egentligen ”hur mycket pengar har vi”? En spontan tolkning skulle förstås kunna vara hur mycket pengar vi har på bankkontot. Och svaret på den frågan var vid årsskiftet 1 676 000 kronor, alltså lite drygt en och en halv miljon.

Å andra sidan har vi mer pengar på andra ställen än bankkontot; vi hade vid årsskiftet 542 000 kronor placerade i olika fonder, något som rimligen borde kunna räknas in när man svarar på frågan.

Vi hade dessutom fordringar (dvs någon annan var skyldig oss pengar) på 444 000 kronor. Har förbundet lånat ut nästan en halv miljon kronor, alltså? Ja, i princip. När en aktiv i förbundet får ett personligt förskott så får denne personen pengar insatta på sitt bankkonto av förbundet, men han eller hon har inte fått pengarna. Det är först när förbundet har fått in en redovisning av vad pengarna har gått till (oftast som en BOE), som förbundet kan bokföra det hela som en utgift, och då försvinner skulden. Detsamma gäller för mig och generalsekreteraren när vi använder våra kontokort som vi har och som är kopplade till förbundets konto; när vi drar kortet i en affär så blir vi skyldiga förbundet pengar (eftersom vi har gjort av med förbundets pengar). Det är först när vi har skickat in kvittona till kansliet och redovisat dem som vår skuld till förbundet försvinner, och förbundet kan bokföra det hela som en utgift istället.

Ett problem har historiskt varit att det är ganska stora summor som lånas ut till våra ideellt aktiva i form av personliga förskott och motsvarande, och även om det mesta har redovisats korrekt, så finns det vissa rester kvar från förr, där någon aktiv hävdar att han har redovisat alla utlägg, medan det inte ser ut så från förbundets håll, men där det samtidigt saknas tillräcklig dokumentation för att egentligen kunna hävda varken det ena eller det andra. Det här håller kansliet på och ”städar upp” bland och samtidigt tar fram nya rutiner för, så att vi i framtiden ska ha stenkoll på hur vi lånar ut förbundets, och i förlängningen medlemmarnas, pengar.

Nåväl, om vi summerar det hela, så får vi 2 662 000 kronor. Om man dessutom lägger till att vi har inventarier värda 12 000 kronor (möblerna på kansliet och sådant), så är, på ekonomspråk, våra tillgångar värda 2 674 000 kronor.

Är dessa drygt två och en halv miljoner kronor förbundets? Äger vi pengarna, eller har vi lånat dem?

Vid årsskiftet så hade förbundet bokförda skulder på 1 381 000 kronor, och det är ju drygt hälften av våra tillgångar. Hur kommer det sig att förbundet hade skulder på nästan en och en halv miljon kronor? Jo, det beror till en stor del på projekt TEND: Vi har fått pengar från Allmänna Arvsfonden insätta på vårt bankkonto, med de pengarna är inte våra förrän vi har redovisat till Allmänna Arvsfonden vad vi har gjort med dem. Skulle vi låta bli att redovisa dem, skulle arvsfonden kräva tillbaka pengarna, och utifrån det resonemanget så är alltså pengarna från allämna arvsfonden en skuld tills vi har redovisat dem. Och av förbundets totala skuld stod TEND för den största delen, även om det fanns andra typer av skulder också.

Sådär. Det var förbundets tillgångar, och förbundets skulder. Borde det inte rimligen vara så att tillgångar minus skulder blir de pengar som egentligen är våra? Jo, det är ju en vettig tolkning, och denna differens kallas av ekonomer eget kapital. Förbundets egna kapital vid årsskiftet var alltså 2 674 000 – 1 381 000 = 1 293 000 kronor.

Kan man göra man vill med det egna kapitalet?

Njae, till att börja med är det ju inte säkert att det egna kapitalet finns på banken. Alla förbundets tillgångar skulle ju kunna bestå av personliga förskotts-fordringar hos våra aktiva, och inte en krona på banken. Och då blir personalen inte så glada, eftersom vi inte kommer att kunna betala ut någon lön till dem. Därför är det viktigt att man inte bara tittar på storleken på det egna kapitalet, utan även tittar på om vi har medel tillgängliga att betala fakturor och löner med inom den närmsta tiden, vår så kallade likviditet.

Om vi antar att man har löst likviditetsproblematiken, kan man då göra vad man vill med det egna kapitalet? I förbundets fall, så bestod vid årsskiftet delar av det egna kapitalet av så kallade ändamålsbestämda medel, vilket bland annat kom från beslut som förra styrelsen hade tagit om att avsätta vissa summor till olika saker som ska genomföras under detta år, till exempel vår nya grafiska profil. Ett annat, kanske viktigare, ändamålsbestämt medel var de 241 000 som var märkta ”utvecklingsfonden”, som alltså är en del av förbundets egna kapital. Jag kommer alldeles säkert att återkomma till utvecklingsfonden vid något senare tillfälle, men den som vill läsa mer om den redan nu kan ta en titt på den utredning som låg till grund för utvecklingsfondens bildande.

När man har dragit bort de ändamålsbestämda medlen, så återstod vid årsskiftet 880 000 kronor som eget kapital, och som man skulle kunna säga att Riksstämman i princip är fri att göra vad den vill med. Men det vore inte särskilt klokt; att göra sig av med sitt egna kapital och leva på ruinens brant är ingen bra idé. Men skulle vi kanske ändå kunna använda en del av det; det kanske är onödigt att ha en knapp miljon i eget kapital?

Mitt svar är enkelt: nej, tvärtom! En knapp miljon är ett för litet eget kapital för förbundet. Alltså, skulle jag personligen ha 880 000 kronor skulle jag tycka att det vore jättemycket pengar för mig privat. Men för förbundet är situationen annorlunda; förbundet har till exempel personalkostnader på ungefär en miljon per år, vi behöver årligen ha en Riksstämma som kostar ungefär hundra tusen, vi har kostnader för våra aktiva på flera hundra tusen per år för resor, utbildning och mat, och vi har även lovat våra föreningar att de ska få ett föreningsbidrag nästa år, en siffra som i år låg på några hundra tusen. Skulle våra inkomstkällor helt plötsligt börja sina (ungdomsstyrelsen kanske beslutar att vi inte ska få bidrag från staten längre, samtidigt som våra företagspartners går i konkurs?), så skulle vårt egna kapital ätas upp jättesnabbt, vi skulle nog till och med ha tight om tid att hinna säga upp personalen enligt konstens alla regler innan pengarna tog slut. Och det skulle inte vara en särskilt rolig situation.

Det är därför det finns en avsättning på 340 706 kronor till vårt egna kapital i den rambudget som Riksstämman antog, som ett led i att försöka råda bot på detta, och göra förbundet mer oberoende av svängningar i konjunktur och bidragsregler.

Det här blev ett långt blogginlägg, men jag hoppas att du har lärt dig något. Och grattis, nu har du lärt dig hur de stora dragen i ekonomisk balansrapport fungerar, om du inte visste det sen förut! Spana in sida 2 och 3 i filen ”Årsbokslut FUF 2009” här och försök att identifiera siffrorna som jag har tagit upp här med vad som står i balansräkningen och dess noter; det var alltså av en pedagogisk poäng jag tog alla siffror från den 31 december 2009 istället för att ta de senaste.

(Skulle det förresten ha smugit sig in något fel här, så får ni jättegärna påpeka det.)

Hoppas att ni har det fint i sommarvärmen allihopa!

Andreas

Bloggare: Alexander Sehlström, förbundsstyrelsen

”Det här är riktig ingenjörsporr” sa min chef i somras och slängde fram en tabellsamling för hållfasthet hos stål. I otaliga rader och kolumner fanns all data man kunde tänka sig för att kunna räkna på balkar av olika slag.

Tittar man på ett dokument som skulle kunna väcka samma glädje i en kassör som en tabellsamling gör hos en ingenjör så är det nog en budget.

budget, förhandsberäkning av inkomster och utgifter för en viss tidsperiod, ofta ett år.

Källa: http://www.ne.se/budget

Jag upplever ofta att många har svårt med budgetering och tycker att det är jobbigt att behöva arbeta med pengar. Det är synd att det är på det viset. Att jobba med en budget bör inte ses som en belastning, utan som en oerhörd tillgång, precis som tabellvärdena är för ingenjören.

Genom olika upplägg på en budget kan man styra verksamheten olika detaljerat. En budget med stor frihet, som kanske bara talar om att man räknar med X kr i intäkter och att man ska använda 90 % i verksamheten och att resten ska sparas, är lätt att sätta sig in i som beslutsfattare men skapar mindre utrymme för detaljerad styrning om vad pengarna exakt ska gå till. En budget med små friheter, som i detalj talar om hur mycket man ska lägga på frimärken och resor, är svårare att sätta sig in i som beslutsfattare men skapar stort utrymme för detaljstyrning.

Rambudgetproposition år 2010 är ett slags mellanting av de två ytterligheterna som vi hoppas ska ge en eftersträvansvärd enkelhet samt goda möjligheter att definiera tydliga prioriteringar. Propositionen bygger på ett antal övergripande kategorier: lokalt, regionalt, nationellt, internationellt etc där det för var och en av kategorierna är specificerat hur mycket av de intäkter som förbundet har att disponera som ska gå till respektive prioriteringsområde. Upplägget liknar i mångt och mycket upplägget för den budget som Riksstämman fastställde år 2009. Kategorier och siffror framgår av propositionen där det även finns en hel del förklarande texter, så det lämnar jag därhän. Det kan dock vara värt att nämna att större satsningar än någonsin görs på regional verksamhet, vilket jag skrivit om tidigare.

I ett avseende skiljer sig dock budgeten avsevärt, sä väl emot 2009 års som tidigare års budgetar; stora avsättningarna till eget kapital. Med det menas att man ska spara pengar*. Förbundsstyrelsen har under vintern arbetat med att ta fram en förvaltningspolicy i syfte att skapa en tydlighet och trygghet när det gäller förvaltning av förbundets medel för såväl medlemmar som de förtroendevalda som har ansvaret för förvaltningen. Enligt policyn ska förbundet, baserad på 2010 års förväntade kostander, ha reservpengar på ett värde om minst 1 000 000 kr. Förbundet har idag bara reserver på hälften av den summan, och det är därför nödvändigt att spara pengar. Behovet av att spara pengar kommer finnas i ett antal år framöver.

Traditionellt är beslutet om budget en av de punkter det blir minst debatt om på Riksstämman. Detta är verkligen konstigt, med tanke på att budgeten tillsammans med verksamhetsplanen är det som avgör förbundets framtid och vad som ska ske under året. Förbundsstyrelsen hoppas på att årets budgetproposition uppmärksammas och får det utrymme den förtjänar.

* Att spara pengar är inget problem för en ideell organisation så länge man gör det med ett klart uttalat syfte. I detta fall är det att stärka förbudets egna kapital för att klara av oväntade ekonomiska händelser, som exempelvis ett uteblivet statsbidrag vilket andra ungdomsorganisationer har råkat ut för år 2010.

–

Har du frågor eller funderingar om förbundsstyrelsens propositioner?

Läs mer på http://www.fuf.org/swe/organisation/riksstaemman/propositioner

Du kan även kontakta förbundsstyrelsen, genom Andreas Svensson.

Onsdag 24/2 skriver Andreas Svensson om verksamhetsplanspropositionen.

Förbundsstyrelsen har under de senaste två åren satsat mer än någonsin för att skapa goda förutsättningar för denna typ av dialoger. Distriktsordförnadena har samlats för att nätverka, gränsöverskridande samtal har uppmuntrats vid nationella sammankomster som Riksstämma och Kick-Off. Innom framför allt ramen för Projekt TEND har vi skapat skräddarsydda utbildningar i syfte att stärka kompetens och självinsikt nog för att börja diskutera svåra frågor.

Och nu har distrikten själva, långt tidigare än förbundsstyrelsen hoppats på att satsningarna skulle ge resultat, tagit initiativ till att driva denna eftersatta fråga. Det är något som förbundsstyrelsen är mycket glada för och kommer arbeta hårt för att stötta på olika sätt. Den senaste satsningen som gjorts är beslut om att en ny tjänst vid kansliet ska upprättas som till häften ska ägnas åt att arbeta med regionala frågor. Bland annat innefattar detta att ta över de utbildningsinsatser som Projekt TEND har ansvarat för samt att fungera som en motor och bollplank för distriktens diskussion om deras roll.

De sammanlagda värdet på de satsningar riktade mot distrikt som är föreslagna i rambudgetpropositionen uppgår till över 300 000 kr. Så mycket pengar har aldrig förbundet satsat på regional utveckling någonsin tidigare. Någon motivering för denna nya storsatsning behövs egentligen inte – för förbundsstyrelsen är det självklart att det är genom distrikten som förbundet kan nå och stötta alla medlemmar. Distrikten är självklara och viktiga plattformar för våra medlemmar. Därför är det också förbundsstyrelsens bestämda åsikt att formen för detta stöd ska utformas i dialog med distrikten.