Några ord om förbundets ekonomi
Äntligen! Jag har lovat mig själv att jag inte skulle blogga förrän jag hade skrivit klart periodens tentor. Nu har jag skrivit klart dem, så nu kommer det förhoppningsvis den närmsta tiden att dyka upp flera inlägg här signerade av mig med olika ämnen som jag har gått och funderat på.
Dagens ämne blir ekonomi. En ganska naturlig inledning till ämnet är att ställa följande fråga:
Hur mycket pengar har Förbundet Unga Forskare?
Det är inte lika lätt att svara på frågan som det är att ställa den, men jag ska göra ett försök.
Vad betyder egentligen ”hur mycket pengar har vi”? En spontan tolkning skulle förstås kunna vara hur mycket pengar vi har på bankkontot. Och svaret på den frågan var vid årsskiftet 1 676 000 kronor, alltså lite drygt en och en halv miljon.
Å andra sidan har vi mer pengar på andra ställen än bankkontot; vi hade vid årsskiftet 542 000 kronor placerade i olika fonder, något som rimligen borde kunna räknas in när man svarar på frågan.
Vi hade dessutom fordringar (dvs någon annan var skyldig oss pengar) på 444 000 kronor. Har förbundet lånat ut nästan en halv miljon kronor, alltså? Ja, i princip. När en aktiv i förbundet får ett personligt förskott så får denne personen pengar insatta på sitt bankkonto av förbundet, men han eller hon har inte fått pengarna. Det är först när förbundet har fått in en redovisning av vad pengarna har gått till (oftast som en BOE), som förbundet kan bokföra det hela som en utgift, och då försvinner skulden. Detsamma gäller för mig och generalsekreteraren när vi använder våra kontokort som vi har och som är kopplade till förbundets konto; när vi drar kortet i en affär så blir vi skyldiga förbundet pengar (eftersom vi har gjort av med förbundets pengar). Det är först när vi har skickat in kvittona till kansliet och redovisat dem som vår skuld till förbundet försvinner, och förbundet kan bokföra det hela som en utgift istället.
Ett problem har historiskt varit att det är ganska stora summor som lånas ut till våra ideellt aktiva i form av personliga förskott och motsvarande, och även om det mesta har redovisats korrekt, så finns det vissa rester kvar från förr, där någon aktiv hävdar att han har redovisat alla utlägg, medan det inte ser ut så från förbundets håll, men där det samtidigt saknas tillräcklig dokumentation för att egentligen kunna hävda varken det ena eller det andra. Det här håller kansliet på och ”städar upp” bland och samtidigt tar fram nya rutiner för, så att vi i framtiden ska ha stenkoll på hur vi lånar ut förbundets, och i förlängningen medlemmarnas, pengar.
Nåväl, om vi summerar det hela, så får vi 2 662 000 kronor. Om man dessutom lägger till att vi har inventarier värda 12 000 kronor (möblerna på kansliet och sådant), så är, på ekonomspråk, våra tillgångar värda 2 674 000 kronor.
Är dessa drygt två och en halv miljoner kronor förbundets? Äger vi pengarna, eller har vi lånat dem?
Vid årsskiftet så hade förbundet bokförda skulder på 1 381 000 kronor, och det är ju drygt hälften av våra tillgångar. Hur kommer det sig att förbundet hade skulder på nästan en och en halv miljon kronor? Jo, det beror till en stor del på projekt TEND: Vi har fått pengar från Allmänna Arvsfonden insätta på vårt bankkonto, med de pengarna är inte våra förrän vi har redovisat till Allmänna Arvsfonden vad vi har gjort med dem. Skulle vi låta bli att redovisa dem, skulle arvsfonden kräva tillbaka pengarna, och utifrån det resonemanget så är alltså pengarna från allämna arvsfonden en skuld tills vi har redovisat dem. Och av förbundets totala skuld stod TEND för den största delen, även om det fanns andra typer av skulder också.
Sådär. Det var förbundets tillgångar, och förbundets skulder. Borde det inte rimligen vara så att tillgångar minus skulder blir de pengar som egentligen är våra? Jo, det är ju en vettig tolkning, och denna differens kallas av ekonomer eget kapital. Förbundets egna kapital vid årsskiftet var alltså 2 674 000 – 1 381 000 = 1 293 000 kronor.
Kan man göra man vill med det egna kapitalet?
Njae, till att börja med är det ju inte säkert att det egna kapitalet finns på banken. Alla förbundets tillgångar skulle ju kunna bestå av personliga förskotts-fordringar hos våra aktiva, och inte en krona på banken. Och då blir personalen inte så glada, eftersom vi inte kommer att kunna betala ut någon lön till dem. Därför är det viktigt att man inte bara tittar på storleken på det egna kapitalet, utan även tittar på om vi har medel tillgängliga att betala fakturor och löner med inom den närmsta tiden, vår så kallade likviditet.
Om vi antar att man har löst likviditetsproblematiken, kan man då göra vad man vill med det egna kapitalet? I förbundets fall, så bestod vid årsskiftet delar av det egna kapitalet av så kallade ändamålsbestämda medel, vilket bland annat kom från beslut som förra styrelsen hade tagit om att avsätta vissa summor till olika saker som ska genomföras under detta år, till exempel vår nya grafiska profil. Ett annat, kanske viktigare, ändamålsbestämt medel var de 241 000 som var märkta ”utvecklingsfonden”, som alltså är en del av förbundets egna kapital. Jag kommer alldeles säkert att återkomma till utvecklingsfonden vid något senare tillfälle, men den som vill läsa mer om den redan nu kan ta en titt på den utredning som låg till grund för utvecklingsfondens bildande.
När man har dragit bort de ändamålsbestämda medlen, så återstod vid årsskiftet 880 000 kronor som eget kapital, och som man skulle kunna säga att Riksstämman i princip är fri att göra vad den vill med. Men det vore inte särskilt klokt; att göra sig av med sitt egna kapital och leva på ruinens brant är ingen bra idé. Men skulle vi kanske ändå kunna använda en del av det; det kanske är onödigt att ha en knapp miljon i eget kapital?
Mitt svar är enkelt: nej, tvärtom! En knapp miljon är ett för litet eget kapital för förbundet. Alltså, skulle jag personligen ha 880 000 kronor skulle jag tycka att det vore jättemycket pengar för mig privat. Men för förbundet är situationen annorlunda; förbundet har till exempel personalkostnader på ungefär en miljon per år, vi behöver årligen ha en Riksstämma som kostar ungefär hundra tusen, vi har kostnader för våra aktiva på flera hundra tusen per år för resor, utbildning och mat, och vi har även lovat våra föreningar att de ska få ett föreningsbidrag nästa år, en siffra som i år låg på några hundra tusen. Skulle våra inkomstkällor helt plötsligt börja sina (ungdomsstyrelsen kanske beslutar att vi inte ska få bidrag från staten längre, samtidigt som våra företagspartners går i konkurs?), så skulle vårt egna kapital ätas upp jättesnabbt, vi skulle nog till och med ha tight om tid att hinna säga upp personalen enligt konstens alla regler innan pengarna tog slut. Och det skulle inte vara en särskilt rolig situation.
Det är därför det finns en avsättning på 340 706 kronor till vårt egna kapital i den rambudget som Riksstämman antog, som ett led i att försöka råda bot på detta, och göra förbundet mer oberoende av svängningar i konjunktur och bidragsregler.
Det här blev ett långt blogginlägg, men jag hoppas att du har lärt dig något. Och grattis, nu har du lärt dig hur de stora dragen i ekonomisk balansrapport fungerar, om du inte visste det sen förut! Spana in sida 2 och 3 i filen ”Årsbokslut FUF 2009” här och försök att identifiera siffrorna som jag har tagit upp här med vad som står i balansräkningen och dess noter; det var alltså av en pedagogisk poäng jag tog alla siffror från den 31 december 2009 istället för att ta de senaste.
(Skulle det förresten ha smugit sig in något fel här, så får ni jättegärna påpeka det.)
Hoppas att ni har det fint i sommarvärmen allihopa!
Andreas
Senaste kommentarer