Jag tänker på detta tusenåriga citat då och då i mitt liv.
Jag tänkte på det när jag började gymnasiet, när jag blev invald i Förbundsstyrelsen och när jag började Läkarprogrammet. Nu har jag anledning att tänka på det citatet än en gång eftersom jag kandiderat till ordförande för Förbundet Unga Forskare.
Det känns bra att kandidera och jag känner mig trygg med tanken att ta ett ännu större ansvar för organisationen efter att ha varit engagerad i Unga Forskare i tre år. Jag har sett hur alla underbara aktiva i organisationen har och är med om att göra en skillnad för andra unga, naturvetenskap/teknik/forskning och för samhället. Jag tycker fortfarande att det är jättespännande och meningsfullt att vara engagerad i Unga Forskare och vill fortsätta bidra med mitt engagemang, min tid och min kompetens till organisationen för att utveckla ungas intresse för naturvetenskap och teknik.
Samtidigt är det också förstås lite läskigt att kandidera eftersom man inte vet om man blir vald till ordförande eller inte förrän Riksstämman som är den 19-21 mars i år. Hoppas att någon håller tummarna för mig och kanske också kommer och röstar på Riksstämman.
Till dess fortsätter jag dock som vanligt att arbeta på med det strategiska arbetet i styrelsen, arbetsledning av personal och ideella och representera förbundet internt och externt.
Ha det gott!
Guncha Welsapar Engagemang, Förbundsstyrelsen
Jag minns att jag som barn tyckte att tiden gick som allra långsammast när vi väntade på tomten. Klockan ville aldrig slå julklappsutdelning. Unga Forskares jultomte är den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen, som fördelar statliga pengar till alla ungdomsorganisationer som inte pysslar med sport. Varje år meddelar Ungdomsstyrelsen hur mycket pengar vi får och det är en ständig väntan varje år. Beskedet kommer nämligen som tidigast i mellandagarna! Detta trots att siffrorna som ligger till underlag för utdelningen baserar sig på föregående års medlemstal. 2010 får Unga Forskare alltså ett bidrag dimensionerat efter 2008 års medlemsrapportering. Resultatet av detta är att det blir riktigt klurigt för förbundsstyrelsen och kansliet att planera ekonomin långsiktigt. Vi vet trots allt inte i december om vi har pengar för att betala de utgifter vi kommer att ha i januari året därpå. Hur ska vi kunna bli en framgångsrik organisation om vi inte har en aning om hur mycket pengar vi har till vårt förfogande? Helt vansinnigt.
Av denna anledning, Ungdomsstyrelsens pinsamt dåliga framförhållning, har förbundsstyrelsen under detta och föregående år diskuterat att göra Unga Forskare mindre beroende av Ungdomsstyrelsens nyckfulla myndighetsutövande. Vi kommer att sträva efter att 1) skaffa andra inkomstkällor där vi i förväg vet hur mycket pengar vi kan disponera och 2) utöka förbundets buffert av sparpengar, så att vi inte riskerar att gå i konkurs om Ungdomsstyrelsen helt plötsligt skulle få för sig att inte betala ut något bidrag. Denna strategi har flera delar, men de två viktigaste är A) Unga Forskares utvecklingsfond och B) en långsiktig strategi för ekonomisk förvaltning. Båda dessa insatser har rullat igång och inom ett år eller två kommer organisationen att kunna börja skörda frukterna av arbetet.
I år kommer för övrigt bidraget extra sent. Detta meddelande kom till kansliet:
”Vi vill informera om att vi på grund av en del tekniska problem med vårt nya handläggningssystem kommer att kunna fatta beslut om statbidraget till ungdomsorganisationer och överskottet av svenska spel medlen först onsdag den 20 januari. Vi ber om ursäkt för detta men vi jobbar på så gott det bara går.”
Riktigt dåligt.
Anders Lundberg Ekonomi, Förbundsstyrelsen
Jag har tidigare, i olika sammanhang, annonserat att jag inte kommer att kandidera om* till uppdraget som förbundsordförande men av någon (okänd) anledning har jag helt missat att berätta om det här på bloggen. Ett beslut att avsluta ett så otroligt spännande, utmanande och roligt uppdrag är förstås inte enkelt och jag tänkte länge och väl i somras.
Det viktigaste skälet är nog att Unga Forskare behöver förnyelse. Under totalt fyra år i styrelsen, varav två som ordförande, har jag fått möjlighet att förverkliga mina idéer och utveckla dem tillsammans med andra. Efter ett tag blir man lätt bekväm och kreativiteten och öppenheten får mindre spelrum. Då är det dags att kliva åt sidan och lämna plats för nya, fräscha idéer och människor. Jag är oerhört nöjd med den utveckling som skett i organisationen och är inte ett dugg orolig för att Unga Forskare kommer att fortsätta utvecklas, även utan mig.
Det andra som fick mig att sätta ned foten var de lite mer personliga perspektiven. Lagom till Riksstämman har jag genomfört halva läkarutbildningen och det är inte länge kvar till dess jag ska ge mig ut i verkligheten. För det första kommer utbildningen att kräva mer av mig, vilket skulle innebära mindre tid till Unga Forskare. För det andra så hade jag tänkt att jag skulle börja forska ”på riktigt”. Inte helt okontroversiellt om man är en ”Ung Forskare”, kanske? 
Men: än är jag inte ute ur bilden. Tvärtom. Jag har sett till att avsluta flera av mina externa uppdrag för att kunna lägga all kvarvarande energi på Unga Forskare och Riksstämman. Och vilken Riksstämma det kommer att bli! Kanske den bästa någonsin. Visst ses vi där? (Har du inte anmält dig? Gör då det här!)
* Att man inte kandiderar om till förbundsordförande betyder inte att man omedelbart lämnar förbundet för all framtid, åtminstone inte i mitt fall. Jag kommer även fortsättningsvis att tycka att Unga Forskare är en både viktig och rolig organisation och kommer försöka att finnas med på ett hörn även i framtiden.
Anders Lundberg Engagemang, Förbundsstyrelsen, Organisation