När man arbetar i grupp uppstår det alltid regler som alla förhåller sig till, en social struktur och ett sätt man ska agera på. Det sker utan att man tänker på det och alla tilldelas en roll. Man har olika roller i olika grupper. Dessa strukturer kan vara såväl positva som destruktiva. Positiva i den bemärkelse att de skapar ordning i en grupp där man kan känna sig trygg i hur alla agerar och reagerar. Destruktivt i den bemärkelse att det kan ge allt för fasta förhållningssätt och diskussion och utveckling avstannar. Man är lite för trygg i sin grupp för att våga testa något annat, testa gränserna och förnyas.
En annan potentiellt destruktiv mekanism i en grupp är idividernas förväntningar. Alla skapar sig förväntningar om vad de andra ska leva upp till och i många fall blir man besviken när ens förväntningar inte infaller. För att undvika detta kan man upprätta en regelbok, så kallade spelregler. Här tar man upp förväntningar som hela gruppen kan ställa upp på att leva upp till. Kanske är det så att man som sammankallande för ett möte förväntas koka kaffe och baka bullar. Eller att man förväntas vara tillgänglig vissa tider. Genom upprättandet av spelregler kan alltid veta när man har ”rätt” att bli besviken. Finns det inget kaffe på mötet så är det okej att bli grinig. Om man inte får tag på varandra under en tid då man sagt att man ska vara tillgänglig har man all rätt att ifrågasätta den andra personen.
När jag tillträdde i förbundsstyrelsen pratade vi om spelregler. Det var första gången jag hörde talas om begreppet och tyckte direkt att det var ett fånigt påhitt. Varför skulle vi skriva ner saker som för mig tycktes vara helt självklara? Men faktum är att det som var självklart för mig senare visade sig inte vara självklart för andra och vice versa. Då är det tryggt att ha gemensamma spelregler att titta på och utgå ifrån när man pratar med varandra.