Jag har dragit mig från att skriva här på ett tag. Anledningen är att jag ju faktiskt inte längre är vice ordförande rent formellt. Om en vecka kommer dock FS ta beslut om vem som ska vara vice ordförande och vem som ska vara kassör så ovissheten varar inte länge till.
Jag kunde hur som inte hålla mig från att skriva lite när jag läste en artikel på DN. Texten handlar om karriärvägar och diskuterar vad som karaktäriserar en expert. Intressant är det därför att man belyser ett enligt mig stort problem, nämligen att experter blir chefer – trotts att de inte alls är bra på att leda andra.
Författaren tar upp Carl Bildt som ett sådant exempel och diskuterar att han visserligen är påläst om utrikespolitik (och mycket annat), men att han fullkomligt saknar ledaregenskaper. Visserligen kan man ifrågasätta författarens belägg för att påstå något sådant, men som någon kanske minns var hans ledarskap uppe på tapeten för ett tag sedan.
Kanske kan detta vara intressant att gräva djupare i för Unga Forskares alla valberedare, såväl nationellt, regional och lokalt.
Jag kan tänka mig att ”expertledarna” tillhör de som är minst flexibla och rörliga i en organisation. I alla fall om de tillämpar det för att få auktoritet och respekt. Ofta ligger fokus på att styra och övervaka snarare än att uveckla och vara till för andra.
Tillsättandet av experter tror jag handlar om en rädsla att släppa taget ytterligare en nivå lägre än vad man kan kontrollera. Det i sig beror nog på de cheferna är för detaljinriktade. ”expertledare” väljer nog ofta andra ”expertledare”
Detta är onekligen ett reellt problem. Ett talande exempel är sjukvården, där ledare utses baserat på sina medicinska kunskaper och färdigheter och inte utifrån vem som har bäst ledarkompetens.
hejsan kolla in http://www.youtube.com/watch?v=SdDG93d40QM
verkar nagan annan som provat ?
Inger