april, 2009:

Nyss hemkommen från den allra sista kurshelgen med ”Värdebaserat ledarskap” en ledarskapsutbildning som jag har gått sedan hösten 2008, känner jag mig upprymd och lycklig. Tänkte att jag skulle dela med mig av en väldigt spännande kunskap jag fått med mig från helgen.

Den här sista kurshelgen handlade om globalt ledarskap och i kursinnehållet ingick pass om kris- och konflikthantering likaväl som diskussioner och reflektioner kring ledarskapsutmaningar i ett globalt ledarskap. Sedan i onsdags kväll har jag således varit på resande fot med siktet inställt på Kiel i Tyskland dit vi tog oss genom tåg till Göteborg och därifrån färja till Tyskland. Det jag ville dela med mig av i det här inlägget är ett verktyg för att hantera konflikter. Verktyget är kommunikation, kommunikation, kommunikation. Jag fick med mig en enkel modell för olika kommunikationsstilar vilket är tacksamt att ha i bakhuvudet. Metoden beskriver att en upplevelse som man vill förmedla till en annan person alltid består av:
1. Observation
2. Tanke
3. Känsla
4. Vilja (typ vilken åtgärd man vill se)

Enligt modellen så föredrar olika människor att fokusera mer på en av aspekterna av upplevelsen framför de andra vilket kan leda till kommunikationsproblem och eventuellt en konflikt om två människor inte föredrar att fokusera på samma saker när de kommunicerar. Till exempel kan de som fokuserar på punkt två stå och säga ”Jag har funderat på det här med styrelseutbildningen, borde inte den innefatta strategisk styrning?”, medan någon som föredrar punkt fyra hellre kommer att säga ”Jag tycker att strategisk styrning ska ingå i styrelseutbildningen”. Kan du tänka dig en konversation mellan de här två personerna som har så olika kommunikationsstilar? Jag kände helt klart igen mig fullständigt i beskrivningen av kommunikationsstil två. Det som är huvudpoängen med den här synen på kommunikation är att en konflikt bäst löses via kommunikation och här handlar det inte om att kommunicera för att få rätt, utan kommunicera för att det ska bli bra. Och vill man kommunicera för att det ska bli bra, så kan man tjäna väldigt mycket på att bara tänka på att ta med fler bitar av kommunikationstårtan (observation, tanke, känsla, vilja) när man förmedlar sin upplevelse.

Hoppas det kan vara till hjälp någon gång!

Jag tänker just nu på Oscarspristagare. Eller rättare sagt pristagare i allmänhet. Jag tänker på när de står där uppe på scen med priset i hand och med gråten i halsen säger saker i stil med ”I’m not a speaker…”, men att de ändå vill tacka alla som bidragit till att de kommit dit de kommit.

Jag fick förmånen att i söndags tacka ett antal viktiga människor som bidragit till att göra Riksstämman 2009 till ett riktigt lyckat arrangemang. Personal, funktionärer, mötespresidium och förbundsstyrelse fick alla motta varsitt litet påskägg fyllt med godis som ett bevis på vår tacksamhet. Självklart känns det som om man inte tackat dessa människor nog – utan dem hade det trots allt inte varit möjligt att genomföra Riksstämman 2009. Samtidigt så får man inte glömma att det faktiskt finns ännu viktigare personer som inte fått något tack: alla medlemmar och ideellt aktiva.

Ett mycket stort tack till alla er som deltog under Riksstämman! Ni gjorde en beundransvärd insats för Förbundet Unga Forskare, våra medlemmar och verksamhet. Ert engagemang har gett mig och andra energi nog för att orka fortsätta arbetet länge till, och era idéer och förslag har bidragit till att göra FUF till en bättre organisation. Jag hoppas att ni fortsätter tycka till och tipsa styrelsen om vad ni tycker att FUF ska göra. Tveka inte – slå en signal eller skicka iväg ett mail till mig eller någon annan i styrelsen!