En styrelse som styr

december 8th, 2008

Så fort tiden går! Det börjar redan dra ihop sig till att summera året som har gått och det känns som om det knappast har hunnit börja än. Hur har det varit möjligt att det gått så fort?

I dagarna inleddes revisionsarbetet med ekonomin och snart är det hög tid att börja författa en verksamhetsberättelse som beskriver på vilket sätt FUF under år 2008 har agerat för att möta målen i verksamhetsplanen.

En liten tjuvstart har gjorts med verksamhetsberättelsen då förbundsstyrelsen vid FS 08-5 gick igenom och tittade på verksamhetsplanen och övriga beslut vid Riksstämman för att se om det som är förbundsstyrelsens uppdrag är genomfört och hur väl det är gjort. Vi kunde konstatera att vi har klarat av i princip allt med gott resultat.

Mina personliga förväntningar på vad förbundet skulle åstadkomma under år 2008 har överträffats flera gånger. Mycket har gått fort och organisationen har genomgått en omfattande förändring i hur det interna arbetet bedrivs. Från ett förbund helt arbetslett av styrelsen och där styrelsen till viss del arbetade med verkställande av verksamhet samt alla administration, till ett förbund där styrelsen tar strategiska inriktningsbeslut och blickar framåt tack vare en generalsekreterare som ny arbetsledare och med ett utökat kansli som har resurser att ta hand om administrationen.

Vad betyder då allt detta? Aktiva i verksamhetsgrupper och distrikt märker troligen en liten skillnad medan förbundet viktigaste resurs – föreningarna – knappast märker något. Rätta mig gärna om jag har fel. Som jag ser det finns det en hel del övervägande positiva – men även negativa – effekter av denna förändring.

Ökat medlemsantal
Förbundet har från år 2007 till år 2008 ökat antalet föreningar med 100 % och antalet som är medlemmar i FUF:s föreningar har ökat med 50 %. Vad beror det då på?

Man kan gissa att TEND har bidragit något till denna positiva ökning men tittar man på statistiken som TEND har dokumenterat visar den på att projektet skulle ha haft en ganska så lite påverkan av medlemsantalet för den aktuella perioden. Den mest troliga anledningen skulle jag mena beror på att det idag finns någon som engagerat och regelbundet svara i telefon och på e-mail om man tar kontakt med kansliet. Det finns någon som hjälper till med de krångligheter som ibland uppstår när man bedriver en förening och det är värt mycket. Jag är glad att styrelsen inte längre gör kansliets arbete för det var styrelsen dålig på vilket detta är ett bevis på.

Målstyrd verksamhet
I princip all verksamhet är nu mera målstyrd och under 2009 kommer all verksamhet att vara det. Styrelsen upprättar nu mera måldokument för var och en av verksamheterna man väljer att bedriva utifrån verksamhetsplanen som fastläggs av föreningarna via Riksstämman.

Tidigare sa styrelsen till projektledarna ”gör Dynamitdagarna” eller ”gör SIYSS” där resultatet baserades på åsikter som ofta fanns långt ifrån föreningarnas ambitioner och önskemål. Visst blev det bra verksamhet, men ofta var verksamheterna mycket spretiga i förhållande till varandra. Idag ger styrelsen varje projektledare ett antal mål istället där varje mål syftar till att samla alla förbundets insatser och styra all verksamhet åt samma håll och på så sätt ge bättre möjligheter för föreningarna att styra sitt förbunds verksamhet.

I teorin är denna förändring mycket bra medan den i praktiken ibland inte har fungerat. Visserligen har alla projektledare till sin hjälp i sitt arbete med att uppfylla sina mål vår generalsekreterare som bollplank och allmänt stöd, men det finns ibland vissa brister från styrelsens håll att förankra de mål som skall genomföras. Vi har varit dåliga på att förmedla och skapa en helhetsbild om vad FUF jobbar mot; hur en eller en handfyll pusselbitar som till synes kan verka meningslösa men som tillsammans med sina grannar har stor betydelse och spelar en viktig roll när hela FUF-pusslet läggs. Fattas en bit är inte motivet komplett. Här hoppas jag att nästkommande styrelse lyckas bättre än den nuvarande samtidigt som jag hoppas på att själv få vara med och utveckla detta arbete. Kom gärna med synpunkter på hur arbetet med mål kan förbättras. Jag måste dock säga att jag är förvånad över hur bra jag ändå tycker det har gått.

Ökat ledarskapsfokus
Det här är ett av de områden jag personligen har känt gett mest till organisationen, men som jag även tror än så länge har gett minst till föreningarna än så länge. Jag tror jag bäst beskriver den förändring som har skett genom att jämföra dåtid med nutid och analyserar det hela utifrån de roller jag har haft under mina aktiva år hittills.

  1. För snart fyra och ett halvt år sedan träffade jag på FUF för första gången genom IQ04 som Unga Forskare Östra Götaland arrangerade. Jag och mina gymnasiekompisar bildade en förening med det fantastiska namnet Otium cum Dignitate – Ledighet med Värdighet. Vi hade roligt, men det klingade ganska så snart av, något jag tror berodde på att det inte fanns något särskilt stöd att tillgå i våra försök att hålla en helgkurs på skolan.
  2. Kort där efter blev jag aktiv i UFÖS styrelse och det rullade på rätt bra. Vi genomförde kurser och diskuterade landstingsbidraget (detta är nog fortfarande på dagordningen =P ). I min styrelse fanns dock en viss besvikelse för förbundets ointresse i vad distrikten arbetade med och vår kontakt med de övriga distrikten var knappast något att tala om. Jag upplevde att alla försök att göra något åt det bemöttes av motstånd och det fanns ingen dialog.
  3. Jag sökte mig därför delvis utanför mitt distrikt efter något som var mer utvecklande för mig personligen. Det blev Dynamitdagarna. Där var jag fadder ett år och året där på projektledare. Som projektledare kände jag mig ensamt och det fanns lite stöd att tillgå, särskilt inte i ledarskapsfrågan som är central när det handlar om att leda en grupp. Det fanns få att fråga eftersom styrelsen som fungerade som min arbetsledare inte hade tid eller ork att svara för att man satt och slickade kuvert och skickade BOE-blanketter över hela Sverige.
  4. Jag slutade gymnasiet och behövde ett jobb. Plötsligt stod FUF där med två lediga tjänster på samma gång. Jag fick projektledartjänsten för TEND och samtidigt började Joni som kanslist/organisationsutvecklare (som senare blev en generalsekreterartjänst). Jobbet var till en början riktigt roligt, men allt eftersom månaderna gick blev kraven orimliga och jag hade mycket svårt att prioritera själv mellan alla mål och uppgifter. Arbetsledningen var åter igen dålig precis som när jag var projektledare ideellt. Efter fyra månader när min anställning var slut tackade jag nej till att fortsätta jobba med TEND och Jessica tog över tjänsten. Jag var då less på allt var FUF hette och tänkte lämna organisationen.

När valberedningen för förbundsstyrelsen så ringde en dag började jag dock att fundera på deras önskan om att jag skulle kandidera. Efter mycket stor tveksamhet tackade jag ja. Nu har jag ju chansen att förbättra och förändra allt det där som jag tycker har varit så fel tänkte jag.

Och här är vi idag. Enligt mig har punkterna 2, 3 och 4 markant förbättrats och jag skulle våga påstå att förbundet är en mycket bättre organisation idag som en direkt följd av detta. Idag förs aktivt en dialog mellan förbundet och distrikten, det finns utbildning för alla aktiva och projektledarna har stort stöd båda från varandra och vår generalsekreterare. Vår personal har en arbetsledare och snart har FUF även en personalpolitisk plattform att luta sig emot.

Något som det fortfarande är mindre bra med är punkt 1. Visserligen talar medlemsökningen jag nämnde tidigare för att det har blivit bättre på denna punkt, men jag tror att de verkliga effekterna av omorganiseringen än så länge inte har nått ända ut till föreningarna. Jag hävdar dessutom att Unga Forskare kan åstadkomma så oerhört mycket mer på den här punkten i framtiden om förbundet och kanske framför allt distrikten får i uppdrag av föreningarna att jobba med denna fråga i större utsträckning. Jag är nämligen av den åsikten att om man ska nå ut till hundratalet föreningar som tillsammans samlar tre tusen medlemmar måste man göra det så nära föreningarna som möjligt eftersom jag tror att den personliga kontakten är en nyckel till att lyckas.

En styrelse som styr
Vad är det då som har gjort att förbundsstyrelsen har valt att påbörja denna förändring? Exakt vad som triggat till förändring är svårt att säga då processen varit i startgroparna långt tidigare än denna styrelse tillträdde. En kvalificerad gissning är dock att den kommer som en följd av att förbundet under 2005 och 2006 arbetade intensivt med att förbereda EU Contest 2006, testade på att ha en heltidsarvoderad ordförande år 2006-2007, startade projekt TEND år 2006 och samtidigt ökade personalstyrkan med 580 % från en tjänst på 65 % (år 2006) till fyra på totalt 375 % (år 2008). Alla dessa förändringar har på ett eller annat sätt tvingar fram en förändring i arbetssättet för att förbundet ska klara av de åtaganden som man har tagit på sig. Många barnsjukdomar har detta gett, både i styrelsen och i organisationen.

Sammantaget vill jag ändå mena att omorganisationen är ganska lyckad så här långt. Det tar tid med förändring och det är många passagerare som ska med på tåget och ibland hinner inte konduktörerna med att kolla alla biljetter så att allt står väl till. Det faktum att valberedningen för första gången på många år talar om ett högt söktryck till förbundsstyrelsen där många önskar att själv bli en konduktör tolkar jag dock som att styrelsen gjort rätt i att gå över från en administrativ enhet till en styrelsen som styr.

Alexander Sehlström Engagemang, Förbundsstyrelsen, Föreningar, Ideellt aktiv, Ledarskap, Medlemmar, Organisation, Personal ,

  1. december 8th, 2008 at 22:15 | #1

    Wow! Jag har nog aldrig hört någon i förbundsstyrelsen skriva/tala med ett så tydligt fokus på föreningarna som du gör här! Äntligen!

    Generellt ligger ju inte föreningsidén riktigt i tiden, om man tittar runt på hur det är ställt även i andra organisationer, och exempelvis försvinnandet av fyraåriga gymnasielinjer (som jag personligen tror drabbade Unga Forskare-föreningar rätt hårt) ger att föreningsfrågan förtjänar större utrymme i diskussionen! Projektgrupper är en bra idé – men inte tillräcklig.

    Det faktum att läroplanen (eller kort och gott lpf94, som vi som har varit elevinspektörer hos skolverket säger) är skriven på ett sådant sätt att nästan all undervisning i gymnasieskolan skulle kunna bestå av att laborera och göra olika projekt i en Unga Forskare-förening (Ja, precis! Inga scheman och inga klassrum! Det står inte i ett enda förordning eller lag att det ska finnas!) har jag aldrig hörts diskuteras! Man får tycka vad man vill om den svenska flum-skolan, men faktum kvarstår; skolan har ett fostrande-uppdrag och ett konskapsuppdrag. Fostrande-uppdraget tillgodoses med föreningsformen (demokrati etc), och kunskapsuppdraget till stor del med Unga Forskare-verksamhet. Och även när regeringen börjar räkna meritpoäng på andra sätt, så lär knappast de här bitarna ändras!

  2. Alexander Sehlström
    december 9th, 2008 at 01:24 | #2

    Hehe. Anderas, nu blir jag dels lite generad och dels samtidigt lite rädd. För mig är det en självklarhet att det är föreningarna jag och resterande styrelse arbetar för. Det är ju föreningarna som utgör Riksstämman och på så sätt blir föreningarna mina och styrelsens uppdragsgivare. Att tänka i andra banor vore helt fel menar jag utifrån de styrdokument vi har att rätta oss efter.

    Om det uppfattas som om styrelsen arbetar för något annat vill jag gärna veta det. Kanske har vi i så fall varit dåliga på att förklara våra val eller så är helt enkelt inte vår bild av vad som gynnar föreningarna bäst den samma som den föreningarna har. I så fall har vi något viktigt att jobba med.

    Precis som du skriver så tror även jag att föreningsfrågan förtjänar ett större utrymme i debatten än vad den har idag. Att den historiskt sett har fått lite utrymme tror jag beror på att det aldrig har funnits riktigt med tid att ta tag i frågan ordentligt från styrelsens håll. Som jag skrev i mitt inlägg ägnade styrelsen en stor del åt att slicka kuvert och posta BOE-blanketter tidigare. När detta inte längre är vad styrelsen pysslar med finns den tid som frågan förtjänar. Och att projektgrupper inte skulle vara tillräckligt kan jag hålla med om, men jag vill samtidigt vidhålla att det är en riktigt bra idé som tillför ett helt annat perspektiv på vad ”organiserad fritidsverksamhet” innebär. I övrigt är jag mest inne på att öka det personliga stödet till föreningarna och så som jag nämnde främst genom distrikten som det bästa sättet att förbättra föreningsklimatet i förbundet. Jag menar att det är föreningarna som ska genomföra verksamheten och förbundet och distrikten endast ska finnas till som ett stöd rent organisatoriskt och ekonomiskt där det behövs.
    Men alla förslag för hur det kan bli bättre för föreningarna i vårt förbund mottages varmt!

    Hur som helst är det intressant att läsa dina tankar om och kunskap kring läroplanen. Kanske kan man dra nytta av detta på något fiffigt sätt? En vild tanke som dyker upp är att man skulle kunna skapa en kurs i vilken man bedriver sin FUF-förening i och som skulle kunna väljas som individuellt val. Lärandemål för kursen skulle exempelvis kunna vara: ökad specialföreståelse för ett eller flera av NV/TE-ämnena, demokrati i praktiken, ledarskap, enklare bokföring etc. Ja det är ju bara att spinna vidare!

  3. december 9th, 2008 at 21:28 | #3

    Som jag skrev, så är det här nog första gången jag hör någon i förbundsstyrelsen tala/skriva med ett så naturligt fokus på föreningarna. Det behöver naturligtvis inte betyda att FS inte arbetar för föreningarnas bästa, det var bara själva ordvalet jag reagerade på. Tror jag.

    I en så förhållandevis stort förbund, är det ju också naturligt att de flesta föreningarna inte känner någon jättestark koppling direkt till förbundsstyrelsen. (Även om det nog skulle kunna gå att förbättra med mer och bättre kommunikation; Kommunmikationsplanen 2009

  4. december 9th, 2008 at 21:41 | #4

    (Hmm… den här editorn tillåter inte ”mindre än”-tecken; jag försökte skriva en hjärta-symbol efter kommunikationsplan 2009, men då försvann resten av inlägget tydligen. Fortsätter där ovanstående kommentar slutar.)

    Däremot hoppas jag att föreningarna känner att distriktsstyrelsen, som ju ligger organisatoriskt betydligt närmare föreningen, arbetar för dem, och att de känner att de har bra kontakt! Precis som du poängterar.

    När det gäller FUF-fymnasiekursen som du föreslår, så skulle dagens gymnasieskola inte lägga några som helst hinder för den. Dock hoppas och tror jag att det i och med den kommande gymnasiereformen (om nu inte ett regeringsbyte sätter stopp för den) sätts stopp för lokala kurserna – idén är kanske bra, men det finns riktigt hemska exempel på hur lokala kurser har sett ut! Dock skulle exempelvis styrelseledamöterna kunna få betyg i kursen ”Organisation och ledarskap”, och hur kan man INTE lyckas uppfylla de tre kursmålen som finns i ”Kemi Breddning” (och ser ut att vara identiska för ”Fysik Breddning” och ”Biologi breddnig”) om man gör några mini-projekt med en Unga Forskare-förening:

    -ha fördjupat eller breddat sina kunskaper inom valt ämnesområde samt fördjupat sin förståelse av hur teorier och modeller byggs upp i ett växelspel med observationer och experiment

    -kunna formulera, planera och genomföra en uppgift samt dokumentera, diskutera och redovisa arbetet

    -kunna analysera och värdera valt ämnesområde ur ett tvärvetenskapligt perspektiv.

    ?

    Exempelvis.

    Nu ser det i och för sig ut som att de flesta kursplaner ska genomgå revisioner, och att 50p-kurserna ska försvinna, men det kommer nog att finnas goda möjligheter även i en gymnasieskola á la Björklund att integrera Unga Forskare-föreningar i undervisningen.

    Trevligt btw med så utförliga svar på kommentarerna man ger här på bloggen, det vittnar om att ni lyssnar och bryr er om andras åsikter :-)

  1. No trackbacks yet.