Så fort tiden går! Det börjar redan dra ihop sig till att summera året som har gått och det känns som om det knappast har hunnit börja än. Hur har det varit möjligt att det gått så fort?
I dagarna inleddes revisionsarbetet med ekonomin och snart är det hög tid att börja författa en verksamhetsberättelse som beskriver på vilket sätt FUF under år 2008 har agerat för att möta målen i verksamhetsplanen.
En liten tjuvstart har gjorts med verksamhetsberättelsen då förbundsstyrelsen vid FS 08-5 gick igenom och tittade på verksamhetsplanen och övriga beslut vid Riksstämman för att se om det som är förbundsstyrelsens uppdrag är genomfört och hur väl det är gjort. Vi kunde konstatera att vi har klarat av i princip allt med gott resultat.
Mina personliga förväntningar på vad förbundet skulle åstadkomma under år 2008 har överträffats flera gånger. Mycket har gått fort och organisationen har genomgått en omfattande förändring i hur det interna arbetet bedrivs. Från ett förbund helt arbetslett av styrelsen och där styrelsen till viss del arbetade med verkställande av verksamhet samt alla administration, till ett förbund där styrelsen tar strategiska inriktningsbeslut och blickar framåt tack vare en generalsekreterare som ny arbetsledare och med ett utökat kansli som har resurser att ta hand om administrationen.
Vad betyder då allt detta? Aktiva i verksamhetsgrupper och distrikt märker troligen en liten skillnad medan förbundet viktigaste resurs – föreningarna – knappast märker något. Rätta mig gärna om jag har fel. Som jag ser det finns det en hel del övervägande positiva – men även negativa – effekter av denna förändring.
Ökat medlemsantal
Förbundet har från år 2007 till år 2008 ökat antalet föreningar med 100 % och antalet som är medlemmar i FUF:s föreningar har ökat med 50 %. Vad beror det då på?
Man kan gissa att TEND har bidragit något till denna positiva ökning men tittar man på statistiken som TEND har dokumenterat visar den på att projektet skulle ha haft en ganska så lite påverkan av medlemsantalet för den aktuella perioden. Den mest troliga anledningen skulle jag mena beror på att det idag finns någon som engagerat och regelbundet svara i telefon och på e-mail om man tar kontakt med kansliet. Det finns någon som hjälper till med de krångligheter som ibland uppstår när man bedriver en förening och det är värt mycket. Jag är glad att styrelsen inte längre gör kansliets arbete för det var styrelsen dålig på vilket detta är ett bevis på.
Målstyrd verksamhet
I princip all verksamhet är nu mera målstyrd och under 2009 kommer all verksamhet att vara det. Styrelsen upprättar nu mera måldokument för var och en av verksamheterna man väljer att bedriva utifrån verksamhetsplanen som fastläggs av föreningarna via Riksstämman.
Tidigare sa styrelsen till projektledarna ”gör Dynamitdagarna” eller ”gör SIYSS” där resultatet baserades på åsikter som ofta fanns långt ifrån föreningarnas ambitioner och önskemål. Visst blev det bra verksamhet, men ofta var verksamheterna mycket spretiga i förhållande till varandra. Idag ger styrelsen varje projektledare ett antal mål istället där varje mål syftar till att samla alla förbundets insatser och styra all verksamhet åt samma håll och på så sätt ge bättre möjligheter för föreningarna att styra sitt förbunds verksamhet.
I teorin är denna förändring mycket bra medan den i praktiken ibland inte har fungerat. Visserligen har alla projektledare till sin hjälp i sitt arbete med att uppfylla sina mål vår generalsekreterare som bollplank och allmänt stöd, men det finns ibland vissa brister från styrelsens håll att förankra de mål som skall genomföras. Vi har varit dåliga på att förmedla och skapa en helhetsbild om vad FUF jobbar mot; hur en eller en handfyll pusselbitar som till synes kan verka meningslösa men som tillsammans med sina grannar har stor betydelse och spelar en viktig roll när hela FUF-pusslet läggs. Fattas en bit är inte motivet komplett. Här hoppas jag att nästkommande styrelse lyckas bättre än den nuvarande samtidigt som jag hoppas på att själv få vara med och utveckla detta arbete. Kom gärna med synpunkter på hur arbetet med mål kan förbättras. Jag måste dock säga att jag är förvånad över hur bra jag ändå tycker det har gått.
Ökat ledarskapsfokus
Det här är ett av de områden jag personligen har känt gett mest till organisationen, men som jag även tror än så länge har gett minst till föreningarna än så länge. Jag tror jag bäst beskriver den förändring som har skett genom att jämföra dåtid med nutid och analyserar det hela utifrån de roller jag har haft under mina aktiva år hittills.
- För snart fyra och ett halvt år sedan träffade jag på FUF för första gången genom IQ04 som Unga Forskare Östra Götaland arrangerade. Jag och mina gymnasiekompisar bildade en förening med det fantastiska namnet Otium cum Dignitate – Ledighet med Värdighet. Vi hade roligt, men det klingade ganska så snart av, något jag tror berodde på att det inte fanns något särskilt stöd att tillgå i våra försök att hålla en helgkurs på skolan.
- Kort där efter blev jag aktiv i UFÖS styrelse och det rullade på rätt bra. Vi genomförde kurser och diskuterade landstingsbidraget (detta är nog fortfarande på dagordningen =P ). I min styrelse fanns dock en viss besvikelse för förbundets ointresse i vad distrikten arbetade med och vår kontakt med de övriga distrikten var knappast något att tala om. Jag upplevde att alla försök att göra något åt det bemöttes av motstånd och det fanns ingen dialog.
- Jag sökte mig därför delvis utanför mitt distrikt efter något som var mer utvecklande för mig personligen. Det blev Dynamitdagarna. Där var jag fadder ett år och året där på projektledare. Som projektledare kände jag mig ensamt och det fanns lite stöd att tillgå, särskilt inte i ledarskapsfrågan som är central när det handlar om att leda en grupp. Det fanns få att fråga eftersom styrelsen som fungerade som min arbetsledare inte hade tid eller ork att svara för att man satt och slickade kuvert och skickade BOE-blanketter över hela Sverige.
- Jag slutade gymnasiet och behövde ett jobb. Plötsligt stod FUF där med två lediga tjänster på samma gång. Jag fick projektledartjänsten för TEND och samtidigt började Joni som kanslist/organisationsutvecklare (som senare blev en generalsekreterartjänst). Jobbet var till en början riktigt roligt, men allt eftersom månaderna gick blev kraven orimliga och jag hade mycket svårt att prioritera själv mellan alla mål och uppgifter. Arbetsledningen var åter igen dålig precis som när jag var projektledare ideellt. Efter fyra månader när min anställning var slut tackade jag nej till att fortsätta jobba med TEND och Jessica tog över tjänsten. Jag var då less på allt var FUF hette och tänkte lämna organisationen.
När valberedningen för förbundsstyrelsen så ringde en dag började jag dock att fundera på deras önskan om att jag skulle kandidera. Efter mycket stor tveksamhet tackade jag ja. Nu har jag ju chansen att förbättra och förändra allt det där som jag tycker har varit så fel tänkte jag.
Och här är vi idag. Enligt mig har punkterna 2, 3 och 4 markant förbättrats och jag skulle våga påstå att förbundet är en mycket bättre organisation idag som en direkt följd av detta. Idag förs aktivt en dialog mellan förbundet och distrikten, det finns utbildning för alla aktiva och projektledarna har stort stöd båda från varandra och vår generalsekreterare. Vår personal har en arbetsledare och snart har FUF även en personalpolitisk plattform att luta sig emot.
Något som det fortfarande är mindre bra med är punkt 1. Visserligen talar medlemsökningen jag nämnde tidigare för att det har blivit bättre på denna punkt, men jag tror att de verkliga effekterna av omorganiseringen än så länge inte har nått ända ut till föreningarna. Jag hävdar dessutom att Unga Forskare kan åstadkomma så oerhört mycket mer på den här punkten i framtiden om förbundet och kanske framför allt distrikten får i uppdrag av föreningarna att jobba med denna fråga i större utsträckning. Jag är nämligen av den åsikten att om man ska nå ut till hundratalet föreningar som tillsammans samlar tre tusen medlemmar måste man göra det så nära föreningarna som möjligt eftersom jag tror att den personliga kontakten är en nyckel till att lyckas.
En styrelse som styr
Vad är det då som har gjort att förbundsstyrelsen har valt att påbörja denna förändring? Exakt vad som triggat till förändring är svårt att säga då processen varit i startgroparna långt tidigare än denna styrelse tillträdde. En kvalificerad gissning är dock att den kommer som en följd av att förbundet under 2005 och 2006 arbetade intensivt med att förbereda EU Contest 2006, testade på att ha en heltidsarvoderad ordförande år 2006-2007, startade projekt TEND år 2006 och samtidigt ökade personalstyrkan med 580 % från en tjänst på 65 % (år 2006) till fyra på totalt 375 % (år 2008). Alla dessa förändringar har på ett eller annat sätt tvingar fram en förändring i arbetssättet för att förbundet ska klara av de åtaganden som man har tagit på sig. Många barnsjukdomar har detta gett, både i styrelsen och i organisationen.
Sammantaget vill jag ändå mena att omorganisationen är ganska lyckad så här långt. Det tar tid med förändring och det är många passagerare som ska med på tåget och ibland hinner inte konduktörerna med att kolla alla biljetter så att allt står väl till. Det faktum att valberedningen för första gången på många år talar om ett högt söktryck till förbundsstyrelsen där många önskar att själv bli en konduktör tolkar jag dock som att styrelsen gjort rätt i att gå över från en administrativ enhet till en styrelsen som styr.
