Home > Ekonomi, Organisation, Personal > Den första personalpolitiken

Den första personalpolitiken

november 27th, 2008

FUF är bra på att göra saker bra. Vi gör det professionellt. Personligen upplever jag ofta att när vi väl företar oss något som blir det sällan dåligt. Däremot finns det, och har funnits, många saker vi inte gjort eller tänkt på över huvud taget. En av dessa saker är vår personalpolitik.

Vad ska FUF egentligen med en personalpolitk till? Är vi inte för små för det? Spelar personalen verkligen en så stor roll att det är värt att ägna tankekraft åt att ta fram en personalpolitik? Låt oss titta till fakta. För några år sedan hade förbundet en kanslitjänst på 60%. Idag uppgår personalstyrka till 375% av en heltidstjänst, d.v.s. tre heltidstjänster och en tjänst på 75%. Den som är snabb i huvudräkning inser snart att detta är en ökning av vår personalstyrka på 525% på strax över två år. Inte illa. Vi fortsätter med matematiken. Låt oss räkna på att varje tjänst kostar ca 300 000 kr, inklusive löner, arbetsgivaravgifter, utbildning m.m. till en total summa av över 1,1 miljoner kronor. Till det kommer avgifter för utrustning, material, arbetsledning o.s.v. Slutsats: personalen kostar mycket pengar. Men personalen handlar förstås inte bara om pengar. På det ena eller andra sättet är personalen inblandad i princip all vår verksamhet, från verksamhetsgrupp till distrikt. Att inte ha en strategi och/eller politik för hur den resurs personalen utgör på bästa sätt ska användas vore ett allvarligt svek mot FUF:s medlemmar.

Av denna enkla, men ack så viktiga, anledning har förbundsstyrelsen tillsatt en personalstrategiutredningsgrupp (tungvrickare där). Rebecka Lindén och jag har under hösten genomfört en nulägesanalys och utifrån den formulerat ett förslag på hur FUF bör arbeta med personalfrågor i framtiden. Målet med utredningen har varit att FUF ska bedriva en personalpolitik som garanterar medlemmarna ett kompetent kansli och resultatet presenteras i en rapport på förbundsstyrelsemöte 09-1. Vi har valt att kalla rapporten ”Den första personalpolitiken” eftersom vi anser att detta är första gången som förbundsstyrelsen, och därmed FUF, tagit ett helhetsgrepp om den så viktiga personalfrågan. Bättre sent än aldrig, som man brukar säga.

Anders Lundberg Ekonomi, Organisation, Personal