Engagemanget i FUF är ibland en emotionell berg-och-dalbana. Ibland jobbiga besked och händelser, ibland vill jag bara spricka av lycka. Idag har varit en typisk berg-och-dalbanedag. Det började bra med att jag fick veta vem som kommer att vara min mentor för nästan ett år framöver. Han är en framgångsrik forskare inom området ideella organisationer och ledarskap och har god teoretisk såväl som praktisk erfarenhet av arbetet inom både akademi och ideella sektorn. Min blivande mentor har tidigare hjälpt mig i mitt researcharbete inför upprättandet av ett rådgivande organ till förbundsstyrelsen, FUF Advisory Board. Jag ser verkligen fram emot att börja bolla frågeställningar med honom!
Tyvärr var inte dagen slut där. Jag avslutade idag förhandlingarna med ett stort internationellt verktstads- och industriföretag som i över ett halvår förhandlat med oss om att bli FUF:s företagspartner. Företagets personalansvariga meddelade mig att de ”först (i september, Anders anm.) beslutat att inleda ett partnersamarbete med FUF eftersom verksamheten organisationen bedriver är gedigen och väl fungerande, men att den globala finanskrisen tvingat företagsledningen att strypa alla utgifter”. I ”alla utgifter” ingick tyvärr de pengar som reserverats för samarbetet med FUF. Tråkigt, men så är det. Vi visste att den globala finanskrisen och lågkonjunkturen skulle slå mot Sverige och FUF, men jag hade hoppats att det skulle dröja lite längre, eller inte vara så allvarligt.
Som man säger i mitt hemland Norrland: Det är bara att bryta ihop och komma igen!
Rackarns… tur att vi fick med några andra på tåget innan det var för sent…