För den som inte är insatt i forskningspolitiken och forskningsfinansiering så delar regeringen ut pengar på, förenklat sett, två sätt:
1) Direkt till universiteten och högskolorna. Dessa pengar bestämmer institutionerna över själva, men dessa medel är idag så små att mycket av dem äts upp av universitetens administration.
2) Via projektansökningar till forskningsråd. Detta innebär att statens pengar går till ett av fyra forskningsråd (Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Forskningsrådet för areella näringar och samhällsbyggande, (FORMAS), Verket för innovationssystem (VINNOVA)). Dessa råd fördelar sedan pengarna genom att utlysa särskilda projekt som enskilda forskare eller forskargrupper kan söka. Detta innebär att mindre potter pengar fördelas och att universiteten och högskolorna får mindre makt över vad deras forskare forskar på.

Genom att ge pengarna direkt till universiteten ger regeringen makten tillbaka till forskarna, vilka många anser är de som är bäst lämpade att avgöra vilken forskning som är viktigast och mest relevant att satsa på. Alltså, mer pengar tillgängliga för universitetens egna strategiska forskningssatsningar, mindre pengar för centraliserad styrning.