Vad är en medlem och skiljer den sig från målgruppen?
Förra helgen fick nog vi alla i styrelsen oss en tankeställare. Vi hade vårt tredje styrelsemöte för året och Joni, FUF:s generalsekreterare, hade bjudit in en föreläsare som pratade om att arbeta strategiskt i en ungdomsorganisation.
Under en av övningarna vi gjorde berörde vi medlemsfrågan för förbundet och vi upptäckte att det nog inte är helt självklart vad organisationen räknar som en medlem. Är det en individ eller en förening/projektgrupp som är FUF:s medlem?
Stadgarna säger:
§1.2 Förbundets syfte är att genom organiserad fritidsverksamhet främja ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik, samt dess roll i samhället.
§1.4 Förbundet skall stödja till förbundet anslutna föreningarnas verksamhet.
En vedertagen tolkning av organiserad fritidsverksamhet är att det är föreningsverksamhet som ska bedrivas, vilket § 1.4 sedan bekräftar.
Så långt inga problem och stadgarna är klara på vad vi ska arbeta med.
Problemet kommer när man tittar på vad som står i den senaste verksamhetsplanen, den för år 2008. Där finns det fyra rader som talar om vilken målgrupp förbundet ska arbeta emot. Där nämns aldrig föreningar som målgrupp. Tittar man sedan vidare på verksamheten och budgeten är det endast en bråkdel av resurserna som kommer föreningarna till godo.
Nu är det inte längre lika självklart. Vad ska man gå efter? Stadgarna eller det som röstades igenom på Riksstämman? Om det finns en motsättning, vad ska man rätta sig efter? Behöver något av de två ändras?
Vad som är rätt vet jag inte, men att det finns en motsättning är helt klart. Detta är något som måste diskuteras och redas ut. Som det är idag kan FS inte prioritera vilka verksamheter som är viktiga och heller inte sätta upp långsiktiga mål att nå till eftersom det finns flera vägar att gå som alla leder åt olika håll.
Roligt att se hur våra diskussioner görs tillgängliga till fler! Hoppas att detta kan väcka debatt!
Vad är problemet med att det finns många vägar att gå? Det borde ju snarare vara en styrka att det finns uppsjö av valmöjligheter som man klokt kan kombinera för att öka intresset för naturvetenskap och teknik. Jag vänder mig nog emot om FS ser det som ett problem att det finns många intressanta infallsvinklar på detta högst behjärtansvärda syfte!
Jag måste nog säga att jag inte riktigt hänger med på vad som egentligen är problemet vad gäller verksamhetsplanen kontra stadgar. I mina ögon så tycker jag varje del i verksamhetsplanen i allra högsta grad svarar emot syftet ”att genom organiserade fritidsverksamhet öka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik i samhället”.
Att ta budgeten som intäkt för att vi inte satsar tillräckligt på föreningar hävdar jag med bestämdhet är en felaktig ansats. Av förbundets totala budget på ca. 6 miljoner kronor utgör det projektbundna stödet ca. 4,5 miljoner. Detta medför att det således finns 1,5 miljoner kronor som man under året egentligen har att spela med, av dessa går 310 000 kr till lokalt stöd vilket således motsvarar 20 %. En högst betydande del i mina ögon.
Som sagt, jag har svårt att se vart skillnaden ligger men om det kan vara till någon hjälp så hänvisar jag gärna till punkt 2.4 i stadgarna:
”Medlemmar i till förbundet anslutna föreningar är också anslutna till förbundet”
Jag tycker det är tydligt att det är individerna som utgör FUF och att föreningarna enbart är ett (av många) verktyg som vi använder för att bedriva vår verksamhet.
Kul med sådana här diskussioner!
Kul att någon har hittat hit för att diskutera! Jag vill bara säga att det här är något som inte FS, utan RS ska ta ställning till eftersom det rör ramarna för FS uppdrag enligt mig.
Att åberopa att ca 4,5 miljoner är projektbundna medel är ju att gå ifrån sakfrågan menar jag. Att så mycket pengar är just projektbundet beror ju inte på att pengarna bara har hamnat på kontot utan att FUF har arbetat med att få dit pengarna. Vad skulle hända om vi la lika mycket energi på att hitta pengar till att sötta den lokala verksamheten istället? Skulle vi få en fungerande föreningsverksamhet då?
§ 2.4 säger visserligen att en föreningsmedlem är en förbundsmedlem, men stadgarna talar aldrig om att det är föreningsmedlemmarna vi ska stötta och jag hänvisar än en gång till § 1.4 som uttryckligen förklarar vilken metod FUF ska använda för att uppfylla syftet om att bedriva lokal verksamhet som ökar intresset för NV och TK.
Vidare kan man ju faktiskt ställa sig frågan om vi över huvud taget uppfyller stadgarna om vi lägger så mycket energi och resurser på projektverksamhet som vi gör idag. Hur många av utställarna på UUF är medlemmar enligt § 2.4, hur många inspiratörer i TEND är det, hur många som tar del av Projektbanken är det, Dynamit, SIYSS? Kort sagt, hur många som tar del av de 4,5 projektbundna miljonerna är medlemmar i FUF? Frågan har länge fascinerat mig och jag kan faktiskt inte förstå att den inte har skapat större debatt inom ledningen tidigare.
Det är här i jag ser att problemet ligger. Föreningsverksamhet är svårt, men att göra stora nationella projekt är skoj och enkelt så det gör vi! Varför inte bedriva en del av de nationella projekten i föreningsform?
Vi kan ta det här i olika omgångar för annars finns risken att vi sammanblandar diskussionerna.
Första gällande den ekonomiska frågan. Innan det kommer fler snyfthistorier om att FUF centralt inte stöttar våra föreningar tillräckligt så föreslår jag en översikt av resultatrapporter kontra budget för de senaste åren. Den utbetalade mängden bidrag har aldrig nått upp till de nivåer som allokerats så det finns exempelvis utrymme för att justera upp bidrgsnivå vilket innebär att mängden reellt satsade medel skulle öka i ett nafs.
Sedan vill jag dock poängtera att enbart den satsade mängden pengar inte är så oerhört intressant att diskutera. Stora dyra nationella projekt kan vara ineffektivare än föreningars relativt billiga verksamhet beroende på hur man väljer att styra.
Nåväl, dags att gå på kärnfrågan, nämligen den intressekonflikt som du upplever finnas mellan stadgan och den generella uppfattningen om vad förbundets inriktning bör vara.
Först och främst vänder jag mig emot tolkningen att stadgan stipulerar en allenarådande metod för hur vår verksamhet ska bedrivas. Bara för att punkt 1.4 nämner föreningar så anser jag att det inte på något sätt exkluderar en mångfald vad gäller metoder för att uppfylla syftet. Jag skulle rakt vilja påstå att stadgan är i det närmaste kliniskt fri från specifika synpunkter på vilken metod som vi bör använda oss av!
Jag väntar mig att du då kommer hänvisa till punkt 1.2 – dvs portalparagrafen – där det står att FUF ska använda sig av ”organiserad fritidsverksamhet” för att främja ungdomars intresse för NoT som ytterliggare en intäkt för att föreningar skulle vara nummer ett bland vår verksamhet. Organiserade fritidsverkamhet kan ju för böveln vara PRECIS VAD SOM HELST, så länge som det är en verksamhet som organiseras på någons fritid.
Dock känns hela den här diskussionen som ohälsosamt navelskåderi. Jag antar att vi alla är överens om portalparagrafens huvudsakliga innebörd, dvs att vi ska verka för att öka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik. Ge mig ett sakligt argument för att det då skulle vara en styrka att enbart koncentrera sig på föreningar för att mer effektivt uppfylla det här syftet, för som jag uppfattar det hittills bygger din argumentation i princip enbart på tolkningar av visa enstaka stadgeparagrafer och inte på någon rent effektivitetsmässig och saklig grund som kopplar tillbaks till punkt 1.2 i stadgan.
Som jag ser det så är styrkan i Unga Forskare kombinationen av nationella projekt och lokal verksamhet. Låt mig exemplifiera genom att utgå från vår primära målgrupp som jag nog tror att vi alla kan vara överens om är ungdomar runt 15 – 20 år gammal, det står åtminstone så i verksamhetsplanen (kanske inte uttryckt exakt så, men innebörden blir i princip densamma). Under den här tiden så inträffar 2 stycken händelser som är intressant för målgruppens fortsatta verksamhet i anknytning till naturvetenskap och teknik, dessa är valet till gymnasieskolan samt valet till högre studier. Utöver dessa två valpunkter så är det naturligtvis fundamentalt att bibehålla och utveckla ett redan befintligt intresse eller väcka ett slumrande intresse. Dessa tre olika viktiga händelser (gymnasievalet, bibehålla/utveckla, val för högre studier) kräver olika typer aktiviteter där vår möjlighet att kombinera centrala projekt med lokal verksamhet kommer till sin fulla rätt.
Valpunkterna lämpar sig i mina ögon otroligt väl för centrala verksamheter då det rör sig mer om punktinsatser där man kan sätta in hela den centrala organisationens tyngd bakom den specifika aktiviteten för att nå maximal effekt.
Den utvecklande och bibehållande aktiviteten lämpar sig väl för lokal verksamhet då nyckel är lokala eldsjälar som skapar en kontinuerlig verksamhet, just behovet av kontinuitet gör att centrala projekt är direkt olämpliga. Att koordinera något landsomfattande kontinuerligt projekt bör rimligen bli väldigt komplext!
Naturligtvis bör man ständigt resonera kring effektiviteten i det man gör, det bör vara en självklart för alla i någon typ av ledande ställning, men att låta reflektionen innebära att man överväger att kapa bort någonting utan att ha en saklig grund som kopplar till förbundets syfte tycker jag låter relativt illa genomtänkt!
Sluta upp med navelskåderiet och fokusera på effektiviteten!
p.s. För att kontrastera mot din slutkläm så tänker jag uppmana att bedriva mer föreningsverksamhet i projektform, för som du så fint säger – projekt är ju så himla enkelt så varför borde inte alla få prova på det! d.s.
Som jag tolkar det ligger konflikten i hur man värderar nationell verksamhet gentemot lokal verksamhet. Argument som ekonomisk obalans tas upp och kontras med argument om bundna medlem samt effektivitet.
För att kunna skapa nationellt omfattade och samtidigt personligt inriktad verksamhet måste vi ha både nationell och lokal verksamhet. Det råder det inget tvivel om i min mening.
Att det skulle råda obalans idag är jag beredd att hålla med om, men om det stammar ur stadgarna är jag mer tveksam till. Jag tror det handlar om en attititydskillnad mellan de som väljer att engagera sig på nationell nivå och de som är intresserade av föreningar.
Hur man angriper denna attitydskillnad är ultimat den svåraste frågan.
Hur kan vi inspirera lokala aktörer att erbjuda kvalitativ verksamhet för en bred publik?
Behövs det pengar för det eller räcker det med att utbilda och inspirera?
Behöver vi verkligen ändra i stadgarna för att uppnå detta?
PS. Fantastiskt roligt debatt detta! DS.
Daniel, du satte precis fingret på något av det jag har velat uppmärksamma med det här inlägget, men som jag nog inte lyckades uttrycka helt klart. Tack!
Johan, jag har inte sagt att vi ska kapa bort något, utan just att vi ska reflektera över det vi gör; vilken effektivitet har vi, hur stämmer det överens med mål och stadgar och framför allt: hur stämmer det överens med vad medlemmarna vill.
Själv skulle jag vilja se att den nationella verksamheten inriktar sig främst på utbildning och stöd till den regionala och lokala och att de verksamheter som bedrivs i övrigt nationellt ska vara av sådan art att det handlar om nationell samordning där kontinuitet och långsiktig styrning är viktigt, som du med Johan är inne på.